Almedalen 2017 - det politiska kalejdoskopet

Det politiska kalejdoskopet i Almedalen 2017 bygger på allt från folkhemmet via socialliberalism och privatisering.

Veckan började med privatiseringen. Både Jonas Sjöstedt och Jan Björklund tog oss med från födseln till döden i deras egna familjer och vården. Verkligheter för de båda. Även om jag kan identifiera mig Jan Björklund, att från arbetargrabb på bakgården till akademiker. Frågan är det den verkliga bilden. Den privata bilden är aldrig som berättelse mer än privat. Hur mycket det lyfte problemen i vården kan man fundera.

Tredje dagen var det Annie Lööf som hade scenen i Almedalen. Ett ideologiskt tal när det gällde främlingsfientlighet och nazism. Man får aldrig glömma bort att nazismen är en terrorverksamhet som vill omstörta det demokratiska samhället. Men hon likväl som de andra talarna tog avstånd från dessa krafter. För övrigt var företagandet en bärande del i hennes tal.

Fjärde dagen var det Magdalena Andersson som äntrade scenen. Vår statsminister ägnad sig åt arbetsplatsbesök och vanligt folk, vilka det nu är. Hennes mer officiella debut som talar fick godkänt. Varken dåligt eller bra. Det trista, men kanske nödvändiga för en finansminister, var sifferexercisen. Några korta penningfrågor om skolan, i övrigt mest tunt om Sveriges framtid, det uppväxande släktes förutsättningar att göra klassresor saknades i det parti som skapade möjligheterna genom 1948 års skolkommission.

Femte dagen intog Ebba Bosch Thor scenen. Ned klädd och med sprakande mediebilder till sitt tal. Därtill åter igen utan talarstol. Här fick vi en lektion om hemmet. Sverige ska inte politiskt leva i landet Utopia. Sådant som Nybyggarland och annat ska inte göra sig påmint. Vi har ett färdigt hem som ingen ska röra. Det tråkiga är att hon inte har klart för sig att hem kan skapas på fyra sätt. Bygga nytt (Nybyggarlandet), reparation, ombyggnad eller tillbyggnad. I övrigt får man hållen fördelen av att hon haft veckans bästa tal. Inte bara retoriskt utan och pedagogiskt genom alla staplar och diagram. Det var mer en föreställning än ett tal.

Sjätte dagen tillhörde scenen Jimmy Åkesson. Med sitt tal om folkhemmet lyckades han med två saker. För det första att inte med ett enda ord tala om invandring och integration. För det andra reta upp ett antal socialdemokrater med att stjäla ordet. Förvånansvärt nog var han ovanligt skarp mot Nordiska motståndsrörelsen från scenen. Första gången dessa demonstrerade vid scenen. Samtidigt som Verner von Heidenstam oförskyllt fick klä nationalismen genom sin dikt.

Sjunde dagen var miljöns insegel. Med Gustav Fridolin i talarstolen blev det ett flammande tal om miljö. Både om klimatet och hur vi bygger våra städer med centrum och periferi. Hur detta skapar segregation. Lovvärda tankar. Det är genom möten vi lär känna varandra. Hur skapar vi mötesplatser i stadsbyggnadskonsten? Gustav var den första talaren, denna veckan, som mera ingående pratade om skolan och dess danande kraft. Skam hade det varit om inte landets utbildningsminister lyft den frågan. Han berörde bland annat att han ska genomföra Skolkommissionens förslag. Undra om det är det som ligger på bordet i slutbetänkandet eller det som kommer ut av remissrundan.

Åttonde dagen tog en säker och tydligt Anna Kindberg Batra scenen i Almedalen och avslutade politikerveckan. Kanske inte ett retoriskt skickligt tal, men tydligt. Trygghet och frihet var det bärande i budskapet. Utan friheten - liberalismen ingen trygghet - konservatismen. Som sista talar avfyrade även hon en tydligt avståndstagande mot de demonstrerande nazisterna. Med följande kraftiga applåder. Det som kännetecknade Anna vara och hennes tal om skolan. Nolltoleransen mot dåliga skolor, de ska läggas ner. Också synen på kunskaper. I ett land som ska leva på kunskaper duger det inte med lagomkunskaper. Med det kommer jobben att gå förlorade. Kunskaperna ska vara bästa.

Summerar man politikerveckan 2017 var vården på tapeten i tre av talen specifikt. Två av talen fokuserade på skolan. Kanske den viktigaste framtidsfrågan för välfärden. Klyftor var ett ord som användes flitigt. Lika väl som två pratade om hemmet som håller ihop Sverige. Noteras bör att dessa åtta tal är upptakten till en knivskarp valrörelse inför valet om ett år och två månader. Mycket kan hända på den politiska kartan tills valdagen. Det vi ser idag kan ritas om flera gånger. Eller för att ta Anna Kindberg Batras berättelse som budbils tjejen hon var som distribuerade ritningar till bygget. Då i pappersform, idag digitalt. Då ett enkelt jobb som idag inte finns. Världen är i konstant utveckling, låt oss aldrig glömma det.