Lärare som framtidssäkrare

Lärarna är framtidssäkrare framhåller Lärarförbundet i en debattartikel i Göteborgs-Posten. Inte så svårt att stämma in i den kören. Undra hur många elever som kommer att mötas av ett lärartomt klassrum när de kommer tillbaka från sommarlovet.

Skolan är i skriande behov av lärare. De rör sig om en storlek på ca 70.000 lärare. Frågan man kan ställa sig är: är det ens rimligt att tro att bristen någonsin kommer att överbryggas? Troligen inte. Vad är då mest viktigt att göra?

En är att se över sättet som skolan är organiserad på. Finns det möjligheter att ersätta bristerna med andra sätt att bedriva undervisningen på än den traditionella med fysisk närvara lärare-elev i klassrummet. Säker kommer många att kraftigt invänd att det går inte. Det är just i de situationer där det gamla sättet att bedriva en verksamhet skapar möjligheten till utveckling. En skolutveckling på riktigt.

Jag ska inte trötta ut dig käre läsare med att återupprepa tidigare blogginlägg i ämnet skolutveckling. Bara kort resumé av tre tidigare inlägg. Det första är från 6 februari 2015. Där tar jag upp det här med ständiga förbättringar. Där tar jag upp bland annat det här med hur ska resurser användas i skolan och vilka roller ska en lärare ha i framtida skolor, i ljuset av ändliga resurser (Länk nedan till Ständigt denna förbättring).

Det andra blogginlägget från 1 september 2015 handlar om Skolverkets lägesrapport från 2015. Där tas faktorer upp, som skolan brottats med länge, obehöriga lärare. Vad gör det med elever och deras förmåga att bli flygfärdiga samhällsmedborgare utan behöriga lärare. (Länk nedan till Farlighetsfaktorn)

Tredje blogginlägget från 23 januari 2016 tar upp det här med den berömda styrkedjan som hoppat av. Bristerna i styrningen mellan nivåerna och rätt underlag för att bedriva en skolutveckling som ger förutsättningarna för ett lärande både på individnivå och grupp. Framför allt hur vet skolan att de resurser de har används på ett sätt att det ger effekt. Ett område, som ur forskningssynpunkt, i Sverige är kraftigt eftersatt. Det är väl bara i princip Hattie som man kan luta sig mot för att se vilka klassrumseffekter ger i undervisningen. (Länk nedan till Vita fläckar i skolutvecklingen)

Det som är uppenbart är att skolan behöver arbetsro. Det som vore önskvärt är att alla politiska partier både i riksdag och kommunnivå skapade en borgfred med långsiktiga spelregler. Här får vi se hur mycket samtliga partier kan enas kring Skolkommissionens förslag.

Samtidigt är det hög tid att inse att skolans arbetsformer behöver ändars. Allt från vilket styrsystem man använder till hur den pedagogiska strukturen ser ut och tillämpas. Här kommer skollagens 4 kap om systematiskt kvalitetsarbete att avgör. Därtill är frågan hur undervisningsmetoder ska se ut för att lyckas med en individuellt lärande hos eleven. Kanske de stora snackisen om digitaliseringen sommaren 2017 kan landa i hur vi på bästa sätt utnyttja den i undervisningen. Det är inte antalet laptop som är avgörande utan hur innehållet ser ut i appar och program.

Det är inte en liten fråga detta. Hur ska vi klara välfärden i Sverige, som kunskapsnation, om inte det uppväxande släktet besitter det bästa av kunskap och fått redskapen för ett livslångt lärande. För det behövs en skola som är rätt organiserade med rätt resurser för att lyckas.

Media GP
Blogginlägg:
Ständigt denna förbättring
Farlighetsfaktorn
Vita fläckar i skolutvecklingen