Gudsfruktan & djävelskap

Han kom en vårdag som ett yrväder och hade ryska biblar tejpade runt midjan. Så skulle man kunna travestera, med hjälp av Strindbergs Hemsöborna, Sune Olofson berättelse som bibelsmugglare på 1970-talet, när ännu Sovjetstaten fanns och den kristna frikyrkan levde under jorden. Själv hörde jag berättas om denna bibelsmuggling och farorna med den tidigt 1970-tal. Men aldrig så initierat som av en som faktiskt gjorde det med risk för sitt eget liv.

Berättelsen om pastorssonen Sune Olofson är ett viktigt berättelse om den bibeltrogna och snäva pingströrelsen under 50- och 60-talet. Speciellt för de barn som växte upp i pastorshem där snävheten var extra. Sunes berättelse om väckelsen i södra Lappland är ett bra komplement till PO Enquist berättelser från Västerbotten och Lewis resa. Jag får en extra inblick i pingstväckelsens framfart där uppe. Min far kom från de trakter där detta skedde. Tyvärr minns jag dåligt hur pappa kom med i pingströrelsen, eftersom det på inget sätt var naturligt med den uppväxt han hade. Berättelsen kring detta tror jag är en viktig påminnelse om hur snävt det kan vara när bokstaven tar över och allt tolkas utifrån detta. Samtidigt som den lilla fattiga människan tyr sig till något bortom den krävande vardagen. Lite av det kan jag tycka finns i de bokstavstrogna muslimernas utövning av islam. Dagens religiösa hackkycklingar.

Boken är också ett tidsdokument över det svenska medielandskapet. Som murvel har Sune bidragit till den granskande journalistiken. Här får jag mig till livs initierade berättelser hur det svenska migrationssystemet har fungerat. Den mycket initierade berättelsen om läkaren Zewar som fastnar i den byråkratiska småskurenheten. En nyttig berättelse i dagens tafflighet i hur myndigheten inte klar sitt uppdrag.

Här får vi berättelsen om den svenska U-båtsjakten efter U 137, som Sune var först att rapportera om i Karlskrona 1981, och de påföljande ubåtshysterin. Ett ytterst läsvärt tidsdokument hur militären och den politiska ledningen har förmåga att med dubbel sekretess dölja sina misstag.

Dessutom berättelsen om ambassadörsmördaren, som blev hans vän, kroaten Miro Baresic. Hur taffligt och på felaktiga grunder SÄPO agerade, för att inte tala om den politisk ledningen. Som känt var Palme en Titovän och försökte på politisk väg hela tiden stoppa benådningen och frisläppandet. Här fick ofrivilligt Carlsson fatta beslutet efter Palmes död om tidsbegränsat straff. En skakande berättelse om den storpolitiska cirkusen med General Franco och Paraguays diktator Alfredo Stroessner. En rafflande berättelse och snudd på en god deckare.

Dessa glimtar ur boken har både trollbundit mig och givit en inblick i min egen uppväxt. Speciellt den miljö min pappa kom ifrån när han väl gick med som ung i pingströrelsen i södra Lappland. Då hade familjen splittrats efter min farfars tragiska bortgång i Ormsjöolyckan 12 maj 1936, där 14 flottare drunkna. Dessutom en egen referens till den uppväxt jag haft inom pingströrelsen under denna period. En jag möjligen hade ett bättre förhållande till. Om det beror på att föreståndaren för Filadelfiaförsamligen i Eskilstuna var Guds lille revolutionär Georg Gustafsson eller på de kryphål jag hade hemma genom att fostras med devisen frihet under ansvar.

Boken är ett viktigt tidsdokument över en tid i Sverige där välfärden växte fram. Där Pingströrelsen medlemmar mer och mer gick från fattiga arbetare och jordbrukare till en välmående medelklass. Där många av oss arbetarbarn gavs möjlighet till en klassresa i bildningens tecken. Boken är inte bara ett dokument för de kristna av idag utan lika mycket ett viktigt dokument över det samhälle som många av oss har erfarenheter av. Med murveln Olofson bok för läsaren inblick i det som varit dolt. Läs boken.