Älskade föräldrar - att minnas länken bakåt

Älskade föräldrar är denna Allhelgonadag länken bakåt. Bilden är tagen i villan de köpte, som det högsta målet i deras liv. Båda föräldrarna kom från små omständigheter i Fattigsverige. Pappa från södra Norrland och mamma från södra Sörmland. Den ena från fattig skogsbygd med små omständigheter. Den andra från småbrukarfamilj under Eriksbergs gods.

Pappa växte upp med kravet att tidigt bidra med försörjningen. Redan som treåring skickades han ut som vallpojke med korna. Berättades att han ibland rymde hem när han inte stod ut att sitta i skogen bland kräken. Försvårande blev det när farfar Johan omkom i drunkningsolyckan i Västra Ormsjö 12 maj 1936. Familjen upplöstes och skingrades för vinden efter några år när farmor inte lyckades hålla ihop ekonomin. Pappa tog sig söder över till Sörmland för att jobba i jordbruket och så småningom i industrin.

Mamma hade en mer ordnad uppväxt, även om den var präglade av knappheten. Mormor och morfar var arrendebönder på gården Sandvik under Eriksbergs fideikommiss. Även hon fick tidigt var med att hjälpa till i familjen, även om hon fick sin skolgång i Sörgölets skola. Så småningom tog hon sig till Eskilstuna och jobbade som hembiträde i industristadens bättre familjer.

Pappa landade i Eskilstuna 1945 för att som samvetsöm göra militärtjänsten på brandstationen. Eftersom både pappa och mamma tillhörde pingströrelsen träffades de så småningom i kyrkliga sammanhang. Pappa kom från icke troende sammanhang, men gick med i rörelsen under fallarväckelsen i Västerbotten tillsammans med farmor. Mamma däremot växte upp i pingströrelsen. Mormor och morfar var medlemmar i Filadelfiakyrkan i Katrineholm, där morfar var älstebroder, som det hette på den tiden, idag att jämföra med församlingens styrelse och ledamot i den.

Runt 1950 träffades mamma och pappa och gifte sig året därpå. Året efter föddes jag. Uppväxten på bakgården på Klostergatan i Eskilstuna är ett ljust minne. Här växte många arbetarbarn upp. Samtidigt fanns gemenskapen i Filadelfiakyrkan. Här gick man i söndagsskolan, barntimmarna och tidigt var man med i mötessammankomsterna. Två världar som präglade mig. Samtidigt som jag uppfostrades under mottot: frihet under ansvar. Detta motto har jag levt under hela mitt liv och är tacksam för detta, trots att en av världarna var snäv.

Jag skrev följande på min tidslinje på Facebook idag:

Alla Helgons dag, en dag för eftertanke kring de som gått före oss. Jag tänker på det mina föräldrar gav mig, frihet under ansvar. En frihet jag högt värderar att fått lära mig att bära. Kanske friheten inte alltid varit till fördel i olika kontexter man befunnit sig i när tankar inte stämt med övrigas. Hur viktigt är det att aldrig hamna i situationen där överrockar och svartrockar får styra den fria tanken. Tyvärr har jag allt för ofta mött dessa bokstavstroende, med den enda rätta vägen. Att diskutera och ha dialog med den typen av människor är som att spilla krut på döda kråkor skulle min salige far i åminnelsen ha sagt. En mästare i ordstäv var han. Men ack så sant. När bokstavstron blir överrock är vi farligt ute. Ja, ja mycket kan sägas om detta tilltag inom akademin och politiken.

Länken till mina föräldrar är viktig att förmedla vidare. Låt alltid minnet av de som gått före bli tydlig för framtiden och gjorde din tillvaro möjlig. Vila i frid pappa och mamma.