Kunskap för jämlikhet

Kunskap för jämlikhet är mottot. Inte massor med likvärdighet genom social ingenjörskonst. I en ledare skriver Widar Andersson:

...två lärarfackens och LO: s gemensamma seminariedag för en "Likvärdig skola" på Norra Latin i Stockholm. Agendan för en likvärdig skola som Lärarfacken och LO har tagit fram handlar nästan uteslutande om hur eleverna ska vara, blandas, köa, fördelas och upptagningsområdesindelas. Fixeringen vid sådant som elevkårens sammansättning är extrem. Visste jag inte bättre så skulle jag tro att det gamla Saco förbundet LR och de två andra har tagits över av identitetsvänstern där bakgrund och hudfärg är allt och vart du ska och din kamp för kunskap är intet.

Om man ska få ett rättvist samhälle är kunskapen avgörande. Därför behöver olika grupper olika stöd för att ge alla chansen till ett drägligare liv. Inte lika mycket stöd eller omblandning av grupper. Det är som att springa fortare i samma riktning utan att öka kunskapsmassan i samhället.

Frågan vi måste ställ oss är vilken kunskapssyn vi ska ha i samhället. Låter vi elever bara flyta igenom skolan utan grit hamnar vi fel. Grit, eller på svenska uthållighet, för att nå din kunskapsnivå är avgörande både för individen och samhället, inte hur du blandar individer. Speciellt oroande är det att den socioekonomiska bakgrunderna får spela roll för lärandet. Speciellt i kontexten invandrade barn. Ser vi på gruppen invandrade elever var den 2006 11 procent av populationen. 2015 har den ökat till 17 procent. Om dessa inte ges rätt förutsättningar för att lära har vi ett problem.

Det råder ju konsensus om att gymnasieexamen är avgörande för att ha en chans till arbete efter skolan. Om då elever har för svaga kunskaper från grundskolan är problemet stort, både för individen som samhället. För individen genom att bli lurad att tro att kunskaperna från grundskolan räcker, för samhället att de sociala kostnaderna ökar.

Tittar vi på de elever som har dåliga kunskaper för nästa nivå i studierna är det hela 35 procent av de som började gymnasiet har inte tagit en examen efter tre år. Ser vi på den tiondel av studenterna med svaga betyg klarade hela 90 procent av eleverna inte en examen på tre år. Vad ligger rättvisan i detta? Ser vi på sysselsättningsgraden vid 33 års ålder är det endast 70 procent av dem som hoppade av gymnasiet mot 90 procent för de som klarade gymnasiet med svaga betyg som har ett jobb.

För övrigt anser jag att kunskap ger jämlikhet inte omblandning av grupper.

Media Folkbladet
Källa:
Henrekson, Magnus et all (2017) - Kunskapssynen och pedagogiken, Dialogos (s 44)