Fars dag blir lite speciell i år. Med mitt digitaliseringsjobb av mina diabilder hittade jag denna fina bild på min älskade pappa. En pappa som alltid fanns där. Många är minnena från de 60 år jag fick ha honom hos mig. Hans sociala förmåga att knyta ann till människor, även om han inte var den som hördes måst i sällskapen. Där känner jag igen mig i oräddheten att knyta kontakt med andra människor.
Med åren utvecklade vi en vuxenrelation långt bortom far-son relationen. Minns speciellt på slutet av hans liv delgav han mig många platser som varit hemliga. Var man kunde hitta liljekonvaljer eller svamp. Samtidigt, livserfarenheter som han skaffat sig i sin brokiga uppväxt till en respekterad låssmed, först på Östmark och sedan på ASSA Stenman.
Mycket skulle kunna sägas men det får räcka så här denna dag 12 november 2017. Kan bara säga att saknaden är stor trots att det är drygt 32 år sedan jag tog farväl med orden: Farväl kompis, när jag lätt handbuketten glida ner i graven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar