Ständigt denna inkludering

Ständigt denna inkludering, som ställer till problem. När jag sett Kalla faktas reportage om hemmasittarna blir jag ledsen, över alla som kämpar där ute med sin barn och deras funktionsvariation och skolan och dess huvudmäns oförmåga. När jag stöter på frågeställningar kring skolan går jag tillbaka till källorna, skolans styrdokument. I detta fall Skollagen (2010:800), Skolförordningen 2011:185 och Lgr11/18. Ingenstans i dessa dokument hittar jag begreppet inkludering. Däremot ordet individualisering efter varje elevs förutsättningar och behov.

Skollagen (2010:800) sätter ramen för skolan i 3 kap 3 § och lagstiftarnas tolkning:

Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Det finns ingen motsvarande paragraf i 1985 års skollag. Den första meningen anger den övergripande målsättning som ska utmärka utbildningen inom alla skolformer och fritidshemmet. Bestämmelsen ligger till grund för vad som närmare föreskrivs i läroplanerna om undervisningens individualisering. Med utbildningens mål avses såväl nationella mål som de mål som förskolan, fritidshemmet och skolan själva ställer upp. Regleringen innebär självfallet inte att huvudmannen kan nöja sig med att en elev når den lägsta godtagbara kunskapsnivån. Syftet är att markera att ambitionen måste vara högre än så. Andra meningen markerar särskilt att tillgängliga resurser inte bara kan riktas mot de svagaste eleverna, utan att även de elever som har lättare att nå utbildningens mål har rätt till ledning och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt. 

Som kan utläsas är skolan inte ordna för att skapa en undervisning som är gemensam för alla utan bygga på att varje elev ska nå så långt som möjligt efter sin förmåga. Skolinspektionen har kommit med en kvalitetsgranskning om utmanande undervisning för högpresterande elever i gymnasiet. En av bilderna från Skolinspektionens dag 2018 beskriver väl vad som fordras. Den kan tillämpas oavsett om det är svagpresterande, normalpresterande, högpresterande eller särbegåvade elever.

För att återknyta till det här med integrerad undervisning hittar jag inget om inkludering i läroplanen. I Lgr11/18 hittar jag följande citat från kapitel 1:

• Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.
• Normen för likvärdigheten anges genom de nationella målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika.
• Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.

Det Kalla fakta satte fingret på i programmet är just okunskapen om vad faktiskt det statliga uppdraget i skolan är. Här har kommunpolitiker och dess förvaltningar inget utrymmet att göra egna tolkningar. Skollagen är en speciallag som tar över allmänna lagar som kommunlagen och för enskilda utövare föreningslagar, stiftelsellagar och aktiebolagslagen när gäller svensk skolas utbildning och undervisning. Skolan har ett statligt uppdrag att följa oavsett vad det kostar.

Media Expressen
Källor:
Skollagen (2010:800)
Skolförordningen (2011:185)
Läroplanen Lgr11/18 kapitel 1