Sommaren 2019 har inramats med kulturvandringar. En var i naturvetenskapens tecken med start på Naturhistoriska museet. Det slog mig att där visas den vetskap vi har just nu. Alltså en sanning byggd på den kunskap vi nått hittills. När man ser hur mättekniken går framåt, när det gäller forskandet kring den grå klumpen som heter hjärnan, förstår man att varje tidsepok har bygg sina sanningar kring de då rådande kunskapen. Därför är det livsfarligt att tro att det vetande vi har idag är en absolut sanning. Speciellt i ljuset av debatten och alarmrapporter kring klimatet. Klimat och miljö är två komplexa system som inte enkelt kan kopplas ihop till en enkel lösning på problemet. Här fordras som alltid nyfikenheten att vandra vidare från det vi vet idag.
När kulturvandringen avslutades kom vi till mitt gamla lärosäte KTH. Högborgen för tillämpad naturvetenskap, teknik. Även här bygger vetenskapen på det just idag existerande kunskapen. Drar mig till minnes att den teknik jag lärde mig för dryga 40 år sedan inte alls är gångbar i dagens kontext. Både för att naturvetenskapen gjort nya upptäckter och för att tekniken har utvecklats enormt. Ta bara det här med hur beräkningar gjordes då och nu. Datatekniken var på hålkortsnivån och programvaran vi använd krävde kunskaper som idag inte fordras på samma sätt.
Den dag människor utanför naturvetenskapen och tekniken ämnesområden inser att den kunskap som råder idag inte är en absolut sanning kanske vi kan få förståelsen för att allt inte är enkelt och kan lösas byggt på alarmism och rädsla. Kunskap är alltid befrämjande för tryggheten att allt blir bättre om vi låter nyfikenheten vandra vidare, varför är det på detta viset bör alltid vara ledstjärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar