Regeringsförklaringen och den politiska skolviljan

Stefan Löfven läste upp regeringsförklaringen och den politiska skolviljan för kommande riksdagsmöte 2019-2020. Här pekade han och regeringen på att en befolkning med kunskaper är avgörande för att klara omställningen av samhället.

Därpå följde i stort en återupprepning av 73-punktsprogrammet mellan Socialdemokratin, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna. När jag jämför regeringsförklaringen med överenskommelsen finner jag att punkterna 49, 50, 53, 54, 56 och 57 omfattas.

Högtravande ord finns. Regeringen ska återskapa den mest högpresterande och jämlika skolsystemet i världen. Följdfrågan blir, hur då? Här finns ingen idé om hur man i så fall ska förändra skolsystemet. Samtidigt som man slår sig för bröstet med ett antal kamerala åtgärder som grund för att bättra kunskapsresultatet.

Nästa ordkaskad är att regeringen ska fokusera på kunskap och studiero i varje klassrum. Genast dyker frågan upp HUR? I nästa andetag är det dags för prat och kafferep för att se vilka möjligheter som ska finnas för stöd i mindre undervisningsgrupper och högpresterande elever ges möjligheter att nå längre i lärandet. Sedan har vi pojkars skolresultat, regeringen tycker det fordras särskild uppmärksamhet på dessa. Allt detta är nog bra, men som alltid kockar detta ned till finansiering och lärarresurser. Hur lyckas regeringen med det reptricket i lärarbristens tidevarv och kommunernas besparingsiver.

Sedan har vi det här med trygghet och studiero. Regeringen ska fixa det med en nationell plan. Då börjar man med det enkla, mobilförbud under lektionstid. Men det andra? Är det här Lgr11 rev 19 ska fixa jobbet. Att eleverna vet hut genom eget ansvar och respekt för skolpersonal. Samt att rektorerna organiserar undervisningen på "rätt" sätt.

Sedan slår man på trumman för att regeringen tar första steget mot etableringsstopp för konfessionella fristående grund- och gymnasieskolor. För lov sagt, en bagatellfråga när detta fenomen endast svara för en procent av de svenska skolorna. Tydligen är det en politisk stor fråga mellan de fyra politiska partierna. Vi får se vad utredaren kommer fram i sin utredning om konfessionella förskolor och skolor.

Vidare kommer man in på professionsprogram för lärare och skolledningar. Därtill ett statligt stöd för att anställa lärarassistenter.

Oxford får bilda sinnebilden för att regeringen vill förbättra lärarutbildningen. Enligt 73-punktsprogrammet ska detta genomföras från 2021. Här säger regeringen att det ska göras enligt Skolkommissionens förslag. Studerar jag deras förslag anser den att en bra lärare, enligt forskningen, är en med ämneskunskaper, pedagogiska kunskaper och ämnesdidaktiska kunskaper (s 153, SOU 2017:35). Utredningen lägger förslag inom fem områden:

1. Ekonomisk resursförstärkning, för lärarledd undervisningstid, metodiklektioner, tillämpningsövningar, praktisk träning och reflektion om erfarenhet från VFU.
2. Höjda krav för antagning till lärarutbildningen.
3. Stärka inslaget av verksamhetsförlagd utbildning.
4. Ökad samverkan mellan lärosäten och skolhuvudmän och stärkt vetenskaplig grund.
5. Excellenta centra eller starka utbildningsmiljöer för lärarutbildning.

Slutligen ska likvärdigheten öka genom statligt stöd för de som har de tuffaste förutsättningarna. Åter inställer sig fråga, på vilket sått då. Diskussionerna går högt i sociala medier kring detta, allt från segregation till skolval och den så kallade "markandskolan". Hur tänker regeringen kring frågan om resurser till skolor i utanförskapsområden och glesbygd. Det är inte precis någon större kö av erfarna lärare som söker sig till dessa skolor. Ett område som blir spännande att se är hur likvärdigheten ska kunna upprätthållas.

Slutligen var Stefan Löfven inne på det här med kompetensbristen och att utbildningen i högre utsträckning måste utformas efter samhällets behov. Här är man inne på att den kommunala vuxenutbildningen ska vara bas för nationella och regionala kompetensförsörjning.

Sammanfattningsvis kan man säga att regeringsförklaringen innehåller många punkter av förändringar, men brist på hur det ska gå till. Samtidigt gör den säkert många besviken på att den inte innehåller något om skolans finansiering eller för den del hur skolväsendet ska se ut i framtiden.

Källor:
Regeringsförklaringen, 10 september 2019 (s 11-12)
Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartier, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna, Januari 2019. (Punkterna 49-57)
Samling för skolan; Nationell strategi för kunskap och likvärdighet, SOU 2017:35 (s 153-171)