Därtill kan vi förvänta oss en solig och varm midsommarhelg. Inte helt vanligt, men i år slår vi rekorden. Ytterligare en hyllning till friheten.
Var vi en befinner oss denna midsommar vill jag önska att alla får en fröjdefull midsommar som en vederkvickande återhämtning efter en stökig vår. Både inrikespolitiskt som det vedervärdiga Putin ägnar sig åt i Ukraina. Någonstans bortom detta finns det ett ljus, om en framtid fylld av hopp, hur den nu än ser ut för oss var och en.
Glad Midsommar!!
En regering som leder landet i en negativ parlamentarism måste alltid söka majoritet i riksdagen för att lyckas med sin politik. Detta har uppenbart saknats hos regeringen Andersson I. Merparten av de propositioner som lagts på Utbildningsutskottets bord under våren 2022 har inte fått gehör i utskottet. Resultatet har blivit att riksdagen röstat ned bland annat förslaget om borttagande av köer och ändrad skolpeng för fristående skolor. Frågan blir varför regeringen inte har större fingerfärdighet, om man vill få genom förslag, utan låter en starkt färgad politisk ideologi styra.
Ett antal samhällsområden och sakpolitiska dito har traditionellt lyfts ut från den dagliga politiska processen genom att skapa beredningar med ett antal partier som löpande förhandlar fram lösningar som inte är beroende på hur riksdagens mandatfördelning ser ut efter varje val till riksdagen. Områden som varit fredade från dagspolitiken har varit försvaret och pensionerna samt EU-nämnden. Tyvärr verkar regeringen Andersson I frångått denna parlamentariska lösningen i pensionsfrågan i det minst sagt kaosartade politiska spelet under våren 2022.
För vad skolan behöver, för att lösa de strukturella problemen, är en avpolitisering av skolpolitiken där skiftande majoriteter skapar stor osäkerhet i skolväsendet. Skolan är till sin natur en trögrörlig institutionen som inte lämpar sig för att styras att politiska nycker. Med otydliga styrdokument skapas en osäkerhet över vad som ska göras, samtidigt som varje nytt samhällsproblem ska lösas av skolan. Senast på tapeten är det här med ungas rekrytering till kriminella gäng. Ett problem som inte bara kan adresseras till skolan, genom att skriva fina ord i läroplanen inom normer och värdegrunder eller nya mål för att trycka tillbaka sådant som svenska samhället inte varit vana att hantera tidigare.
Skolan är ett avgörande viktigt samhällsintresse som skulle må gott av att avpolitiseras från dagspolitiken. Lyft över dessa fråga till en permanent skolberedning där de politiska partierna gemensamt förhandlar fram hur den svenska skolan ska organiseras och struktureras. Vi kanske skulle få en skola likt den i Finland och Estland. Sammanhållningen av det skolpolitiska området är den absolut kritiska och avgörande faktorn för framtida välstånd i Sverige.
Det som kanske minst diskuterats under senaste tiden är en liten detalj i form ett nytt mål i kapitlet 2.2 Kunskaper i läroplanen, som även den gäller från första juli 2022. Nya kunskaper ska förmedlas enligt följande:
Har fått kunskaper inom området sexualitet, samtycke och relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck.
Förutom de kunskaper lärare har behörighet i ska nya kunskaper till. Frågan blir varför nu regeringen
och Skolverket helt plötsligen lägger på dessa krav på undervisningen. Helt klart är det ämnen som många har bristande kunskaper om. Här har rektor få nya riktlinjer att ansvar för hur detta med sexualitet, samtycke, relationer och hedersrelaterat våld och förtryck ska behandlas återkommande i utbildningen. En tuff uppgift ovanpå allt annat ansvar.
Ändringen i läroplanens allmänna del, i Lgr22, kan tyckas vara små, men är i realiteten en omfattande höjning av nivån. Inte bara undervisningsmässigt utan även ur ett föräldraperspektiv. Tänker speciellt på vårdnadshavare med ett annat ursprung än den svenska, då speciellt från Mellanöstern och Nord Afrika. Här kommer säkert många ärenden och konflikter att hamna på elevhälsans bord i de skolor som har barn med sådant ursprung där föräldrar har en annan syn än den svenska.
Områdena är viktiga som en dela av barns utveckling till svenska medborgare i vuxen ålder. Frågan är hur utrustade är svensk lärarkår för ämnen som heder är, när inte ens politikerna har en gemensam syn på vad begreppet står för både kulturellt som juridiskt.
Spännande ska det bli hur Skolinspektionen kommer att granska detta målområde i huvudmomentet kunskaper i framtida tillsyner.
Källa:
Ändringar i läroplanens inledande delar, SKOLFS 2021:5
En vinkel som saknas i serien är objektivitet när det gäller fristående skolor. Tar vi fristående skolor är det ungefär sexton procent av den totala grundskolan. På vissa orter i Sverige finns de inte ens. I programmet verkar fokus vara på de andel skolor som ägs av skolkoncerner, men inte en enda medelstor eller mindre fristående skola har behandlats. När programmet belyser frågan är det ur perspektivet "glädjebetyg", "marknadsskola" och segregation. Ska man få perspektiv på det här med privatskolor, eller som lagstiftningen kallar dem enskilda skolor, och segregationen måste man backa bandet till hur det var innan 1992. Sverige hade ett antal privata skolor där skolpengen bestämdes av en avgift föräldrarna betalade för sina barns skolgång.Övriga fick hålla tillgodo med den kommunala skolan som styrdes med regler och pengar från staten.
Så segregation har funnits sedan urminnes tider, fast det störde mindre när det var överklassens barn som kunde välja. Folkhemmet skapades för att alla skulle få en jämlik tillvaro och att överklassen skulle få behålla sin livsstil. När Göran Persson, i decentraliseringens tecken, kommunaliserade skolan 1990 följde sedan Carl Bildt efter med att öppna upp skolsystemet för att göra den jämlikare med att även medelklass och arbetarklass skulle ha möjlighet att välja skola. Elevpengen infördes och speglar den kostnad kommunen har för att driva sina skolor via skattsedeln. Nu hade helt plötsligen vårdnadshavare möjlighet att välja skola utan att betala för att placera sina barn i en skola de önskade.
Så ser grunden ut för det skolsystem som finns idag. När de fristående skolorna startades för trettio år sedan var friheten stor, enda kravet vara att den som startade skolan skulle minst ha tjugo elever i sitt register. Med tiden och de fallissemang som inträffade i fristående skolföretagen fick debatten fart om att reglerna måste stramas upp. Det skedde med den nya skollagen 2010 där alla skolor, oavsett driftsform, ska undervisa efter samma läroplan med tillhörande kursplan. Samtidigt stramades betygssystemet upp och för första gången sedan relativa betyg infördes skapades en underkännande gräns med betyget F i grundskolan. En sak som vår mångordiga skolminister nu ska sätta till en utredning för att se över betygssystemet en gång till, trots att riksdagen beslutat om nya betygsregler från 1 juli 2022.
När ordet marknadsskolan diskuteras är det en dimension som sällan diskuteras, den om generationsskifte. De små skolor som drivs som fristående skolor av en hängiven f d lärare har en utmätt tid att driva sin skola. När pensionsåldern närmar sig eller någon vill göra exit av andra skäl uppkommer frågan: vem ska ta över eller ska skolan läggas ned. Det är här riskkapitalet kom in genom sina uppköp av skolor som behövde få en ny ägare. Dessa har sedan vidareutvecklats till att idag omvandlats till stora skolkoncerner som köper upp små skolor. Frågan fanns inte på den politiska agendan över hur dessa privata skolor skulle leva vidare. Yrvaket har politiken börjat vädra luft kring detta. Det var här begreppet marknadsskola dök upp och Sjöstedts mantra om vinster i välfärden.
Att det finns problem i skolan måste sättas in i sitt rätta sammanhang och sakförhållanden. Då blir det lite patetiskt när skolministern i programmets fjärde och sista program tre gånger använder begreppet marknadsskolor som förklaring till alla problem som finns i skolan. Speciellt som mängden fristående skolor endast är sexton procent av totalt antal grundskolor i Sverige.
Vetenskapens värld hade tjänat på att programmet "Det svenska skolexperimentet" haft en neutral hållning och belyst båda sidors bevekelsegrunder. Världen är inte svart-vit, inte häller i skolan.
Media SVT Vetenskapens värld
Minnet förde mig tillbaka till 1987, när jag nyligen köpt mitt landställe som jag kom att tillbringa många somrar på. I stuga jag bodde i fanns en spis som den på fotot. Den eldades mycket i genom åren, när det var kallt och regnigt. Spraket från veden som brann och den sköna värmen den spred glöms inte i första taget.
Speciellt inte först sommaren, när jag renoverad stugan. Midsommar det året var extremt kall och regnig. Elen i stugan var nedriven och enda värmekällan var en varm spis. Skönt att krypa med i sängen när sista vedträ lagts in. Men ack vad kallt det var när man vaknade.
Varje steg innebär att kraven har ökat när du går från lågstadiet till mellanstadiet samt från mellanstadiet till högstadiet för att få slutbetyg i årskurs 9. Problemet med dagens betygssystem i grundskolan är betygsgränsen mellan F och E. I förhållande till det relativa betygssystemet, som inte hade någon underkännande gräns utan som lägst betyget ett, och dagens system sedan 2011 får elever underkänt i ett ämne genom betyget F när hen inte uppfyller kraven i betyg E. Vilket gjort att kraven på elever är större i dagens skolsystem än tidigare.
Samtidigt som kunskapskraven varit ett under av otydlighet med insprängda värdeord. Ord som alltid definieras i betraktarens ögon och är en av grunderna till glädjebetyg. Därtill finns det ett fenomen i skolsystemet där man, med krav från huvudmän och rektorer sätter snäll-E för att inte svärta ned skolans rykte. En otjänst för eleverna som får svårare ju högre upp de kommer i skolsystemet.
Betygssättningen som görs i maj 2022 är den sista i enligt Lgr11. Från 1 juli 2022 får vi en ny läroplan Lgr22 där både de generella kraven i kapitel 1 och 2 utökats som ändrade kursplaner i kapitel 3. Den största ändringen är dock att innehållet i betygsbedömningen ska göra på nytt sätt. Den skarpa gränsen mellan F och E behålls, medan man i lågstadiet (åk 1-3) gör en bedömning av kunskaper, där innehållet fokuserar på fakta. Dessutom skrivs i skolförordningen följande för att bedöma elever:
För mellanstadiet sätt betygen i årskurs 6 och för högstadiet i årskurs 9. I skolförordningen skrivs följande för att bedöma elever:
Betygskriterierna för årskurs 6 anger kunskapsnivån för ett visst betyg när betyg sätts sista gången före slutet av årskurs 6. Betygskriterierna för årskurs 9 anger kunskapsnivån för ett visst betyg när ett ämne avslutas.
Den observante läsaren noterar att ordet kunskapskrav saknas i skrivningar. Ordet har ersatts med begreppet betygskriterier. Samtidigt kommer bedömningarna för att göra en summativbedömning att ändras. De klara kraven som funnits för att sätta ett betyg där kunskapskrav saknats försvinner och ersätts med att kunskapen hos eleven görs i en sammantagen bedömning för att sätta betyget.Kriterierna för betygen A, C och E ska beskriva typiska kunskaper för respektive betyg. Kriterierna för betyget B innebär att elevens kunskaper sammantaget bedöms vara mellan A och C. Kriterierna för betyget D innebär att elevens kunskaper sammantaget bedöms vara mellan C och E.
Skoldebatten har fokuserat mycket på att fristående skolor sätter glädjebetyg i ämnen för eleverna. Politiskt har detta varit infekterat, det har visat sig att eleven inte haft tillräckliga kunskaper för att klara nästa utbildningsnivå. Tyvärr kommer detta med glädjebetyg att späs på med den nya ordningen från höstterminen 2022. Då inte bara i fristående skolor utan även i kommunala skolor.
Frågan är om vi ska ändra betygssystemet så att det för det första slopas F betygen och mildrar kraven på E-nivån. Samtidigt borde en debatt föras över vad grundskolan ska vara till för. Är det främst en medborgarskola, som det var tänkt när grundskolan infördes 1962, eller något annat. Där fanns linjeval i högstadiet för framtida studier när grundskolan startade, där fem av dem var teoretiskt inriktade och fyra praktiskt inriktade.
Något är sjukt i dagens sätt att organisera skolan, speciellt i ljuset av hur kunskaper värderas. Allt för stort fokus ligger på de teoretiska ämnena och för lite på de praktiskt estetiska. Det orättvisa är att varje årskull innehåller olika begåvade barn. Oftast följer de normalfördelningsrkurvan.
Ett är klart att rättssäkerheten i betygssättningen från 1 juli 2022 inte blir bättre än det betygssystem vi lämnar. Vilket är ett fiasko från politiskt som myndighets håll när man tror sig skapa en skola som minskar tydligheten i vilken mån elever ska få en rättssäker betygssättning.
Skoldebatt i media: Expressen SVT Vetenskaps världen
Sedan Magdalena Andersson blev statsminister, i en ren socialdemokratisk minoritetsregering, har det gått fort med att kasta upp det ena efter andra förslaget på ändrade förutsättningar inom skolpolitiken. Somligt behövligt, annat på en floskelnivå som gör en fundersam hur tankarna gått på Utbildningsdepartementet. Senast är lagrådsremissen om att förbjuda nystartade konfessionella fristående skolor.
Inslaget med de stängda skolorna är hårresande på så sätt att de har beröring med Muslimska brödraskapet och andra jihadistiska kopplingar. Tove Lifvendahl kallar i sin ledare socialdemokrater för kontrolldemokrater, ett inslag av att det bara finns en typ av demokrati, den socialdemokratiska. Hon skriver:
Socialdemokraternas svar är skifta hamn till Kontrolldemokraterna och låtsas att vi har ett allmänt demokratiproblem. Som i proposition 2021/22:157 där det föreslås att lämplighetsprövningen av enskilda som ansöker om att bli huvudmän inom skolväsendet, som infördes 2019, nu ska utökas med ett "demokrativillkor". Men regeringen är försåtlig, eftersom den under förevändning av hårdare kontroll av konfessionella friskolor (här dras även judiska och kristna skolor över en och samma kam), passar på att osäkra pistolen mot alla fristående skolor: "Demokrativillkoren ska tillämpas vid ansökan och tillsyn av en verksamhet med konfessionell inriktning men även för verksamhet utan en sådan inriktning."
Det allvarliga i demokrativillkoret och dess expansion "för verksamhet utan en sådan inriktning".
Helt plötsligt ägnar sig skolministern åt juridiskt mambo jumbo. Både utredningen gjord av Lars Arrhenius och lagrådet fastställer att dagens lagstiftning är till fylles för att mota bort avarterna inom de konfessionella fristående skolorna. Att då skolministern och regeringen ägnar sig åt att lägga propositioner med juridik som är kökkenmödding är allvarligt. Man ställer sig frågande till hur Utbildningsdepartement kan släppa ifrån sig härsket valfläsk med två jurister som leder departementet. Större krav måste ställas på personer som ska leda landet i skolfrågor utan att populistiska förslag läggs på riksdagens bord. Sittande regering har spelat bort sina kort i skolfrågan och skapat en bristande trovärdighet i att hantera skolans verkliga problem.
Media SvD
