När Skolkommission presenterade sitt förslag till ett sammanhållande svenskt skolsystem sa Gustav Fridolin att detta betänkande är de största i svensk skolhistoria, större än det betänkande som lades 1948. Hur har man då tänkt sig hur den framtida skolan ska se ut. Jo, som bilden nedan:
Som synes en omfattande räcka av systemstärkande insatser som:
- Kompetensförsörjning
- Stärkt huvudmannaskap
- Aktivt skolval och minskad skolsegregation
- God miljö för lärande och utveckling
- Kärnuppgifterna undervisning och skolledning
- Ökad nationell resultatstyrning
Om man ser dessa systemstärkande insatserna är det nog
aktivt skolval som den politiska striden kommer att stå om. I övrigt ser jag liten strid om det andra delarna. För dessa systemstärkande satserna finns tre nivåer för hur styrningen ska gå till väga. Dessa är:
- Professionell styrka
- Statlig stöd och tydlig styrning
- Skolhuvudmän med kapacitet
Det senare är inte nödvändigt bara fråga om fristående skolor som lika mycket kommuner som inte har kapacitet. Allt detta ska mynna ut i nationella målsättningar på tre områden:
- Goda kunskaper
- Likvärdighet
- Kvalitet i undervisningen
Slutsatsen jag gör, efter att läst igenom sammanfattningen av Skolkommissionens slutbetänkande, är att mål- och resultatstyrningen av svensk skola består. Man poängterar resultatstyrningen hårdare än jag gissar många i professionen önskar sig. Därtill kommer fokus också att flyttas i den målstyrda undervisningen mot uppföljnings- och utvärderingssystem med starkt nationellt inslag.
Källa:
Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35)
Länsskolnämndernas återkomst. Fortsatt målstyrning. Kan man lita på det? Är vi på väg mot den styrning som vi hade före Göran Persson. Skolans pedagogiska verksamhet styrs av "staten" och rektorn sköter "administrationen".
SvaraRadera