Ständigt denna vinst

Obegripligheten griper omkring sig när det gäller hur debatten förs om välfärden. Widar Andersson, Kjell-Olof Feldt och Nils Lundgren inleder sitt debattinlägg på DN Debatt om S obegripliga svängning:

Den socialdemokratiska partikongressen har beslutat att det behövs ett regelverk för att stoppa vinstjakten i välfärden. Som andra beslut i slagordets form måste det uttolkas. Men det bör åtminstone betyda grönt ljus för Ilmar Reepalus utredning om vinsttak för alla företag som bedriver skattefinansierad verksamhet under rubriken välfärdstjänster. Vinstbegäret har alltså blivit det stora hotet mot välfärdsstaten. Det måste regleras bort.

Är det dödsstöten för vinst-i-välfärds debatten.Ingen skulle väl på fullt allvar vilja skrota skolpengen och valfriheten. Om har en märklig attityd infunnit sig i vänstern och S i synnerhet. Med det hårdnackade syn bäddar vänstern för att minst 18 000 välfärdsföretag försvinner och 230 000 blir utan jobb. Hur ska de lyckas förklarar det uppenbara att det offentliga inte klarar att suga upp dessa kardor av arbetslösa. Frågan ställs även av ovan nämnda debattörer:

Var finns bevisen för att lönsamma skolföretag är huvudorsaken till de problem det lider av? Är inte andra reformer än vinsttak eller vinstförbud viktigare när det gäller till exempel kunskapsinhämtandet, segregationen, bristen på rätt utbildade lärare?

Jo, skulle jag vilja säga. Det finns viktigare saker att diskutera som funktionssättet både i vård och omsorg som skolan. Innan det olyckliga samarbetet S-MP regeringen inledde med V hade sex partier kommit överens om fristående skolors spelplan. Debattörerna skriver:

I den andan träffade sex partier en överenskommelse om att friskolor skulle få finnas kvar men att en rad förändringar i regelverket skulle göras för att säkra långsiktighet och kvalitet. Ett uttalat syfte var att skolsystemet skulle få arbetsro.

Kanske dags att damma av sexpartiöverenskommelsen och kasta Reepalus utredningen i papperskorgen. Risken för ett sådant agerande är att V slutar med budgetsamarbete med regeringen. Med ett problem att vi får se en ytterst skakig riksdag drygt ett år innan ordinarie val. Skulle S fullt ut gå till riksdagen med lagförslag om regelring av vinster-i-välfärden kommer lagförslaget att röstas ned av riksdagen. Vinst-i-välfärden har blivit S moment 22. Hur de än agerar blir det fel.

För problemet i hela debatten om vinst-i-välfärden är okunskapen om vad som lagts fram i Reepalus utredning. Dan Olofsson, it-entreprenör, skriver:

Många, inklusive Tony Henningsson, har uppenbarligen inte förstått att det är en fundamental skillnad mellan Ilmar Reepalus förslag om 7 procent avkastning på operativt kapital och 7 procent i direktavkastning.

Några så stora direktavkastningar har inte ett tjänsteföretag. Så går det när man inte gör en konsekvensanalys av följderna. Vad händer med de 18 000 företagen på 5 till 10 års sikt med förslaget. Hur många företag finns kvar? Hur många anställda är arbetslösa? Hur ska landsting och kommunerna lyckas bygga upp en motsvarande verksamhet? Frågorna är många svaren är få eller inga.

För övrigt vill jag ha ett pluralistiskt samhälle där den korporativ socialismen icke gör sig besvär.

Media DN, Sydsvenskan
Tidigare blogginlägg Pluraword:
Nollad Välfärdsutredning
Välfärdsutredningen ett falsifikat