Tusen hjälpmedel och attityder

Tusen hjälpmedel finns och attityden till dem kan man starkt fundera över. Varje gång jag läser något kring det här med neurologiska funktionshinder (npf) och skolan väcks en inre vrede och ledsamhet. Hur kan det vara möjligt att skolan i dagens upplysta samhälle inte har kunskap om barns hjärnutveckling och vad medfödda funktionshinder kan innebär för lärandet.

Hjärnan är en komplicerad del av människans kropp. Man skulle kunna säga att det är en gigantisk "datamaskin" som både styr känslor, förnuft, uttrycksmöjligheter och styrning av människans olika kroppsliga funktioner. Denna gråa klump är en sinnrik funktion vi stundligen har arbetandes för vårt livsuppehåll och förmåga till agerande med omgivningen. Tyvärr, som med alla system, kan det bli kopplingsfel mellan delarna. Så är det med problemet att inte fullt ut kunna läsa och skriva. Förr i världen tyckte man att individer med dessa funktionshinder var dumma. Själv fick jag höra det i uppväxten när orden svor. Noterar att trots all träning och läsning jag gjort genom livet har inte det grundläggande besvärligheterna jag har försvunnit. Det är något man får leva med livet ut.

Däremot finns det idag massor av hjälpmedel. Vem skulle idag ifrågasätta stavningsprogrammen som finns i datorn? Inte jag i varje fall. Den ger mig tryggheten att jag stavar rätt fast jag skriver fel. Fast det finns ibland tillfällen när jag stavar rätt men ändå fel. Ta ordet kränkning. Ibland ser jag inte att det blir fel när jag skriver kräkning istället. Hjärnan tycker att det står kränkning. Ordet är dessutom rättstavat i sig men inte precis det jag menar. Den lilla bokstaven n ställer till förtret. Ibland dyker språkpoliserna upp och påpekar denna lilla fadäs. Tråkigt om det görs på fel sätt, vilket ibland händer.

Funderar hur det kan komma sig att skolan fortfarande envisas med att inte få använda hjälpmedel vid prov. Om man betraktar det som fusk är det oroväckande. Ingen skulle väl komma på tanken att glasögon ska tas av när man läser eller ta bort hörapparaten när man ska lyssna. Men så stipuleras kring Nationella Prov (NP). Då kan man rent statistisk fundera hur stor felmarginalen är i den summativa bedömningar som NP är. Om det finns delmängder i provet som är behäftade med fel genom att elever inte fullt ut givits möjligheten att klarar att svara på provets innehåll. En uppryckning krävs av både Skolverket och skolan i dess helhet och kunskapen kring npf. Eller så skrotar man NP som instrument att nivåsätta betygsnivån. Trots allt är provbetygen från NP inte lika med slutbetyget i ämnet.

Genom att samhället är gravt skriftspråkligt ska inte ett handikapp styra möjligheten till att skriva och läsa. Annars exkluderar men en grupp människor. Därför är det ett lovligt krav som införts att man har obligatorisk test genom läs- och skrivtester av elever redan våren i årskurs 1. Det är då problemen ska upptäckas så rätt förutsättningar ges för att hjälpa barnet. Så låt oss öka kunskapen om hjärnan i den svenska skolan så rätt insats ges varje enskild individ.

Media Sydsvenskan