1968

Den sjunde berättelsen om familjen Lauritzen kretsar kring det mytomspunna 1968 och Oscars barnbarn Eric Letang. Eric är precis färdig jurist och aktiv i Socialistiska Jurister. Vietnamkriget pågår för fullt och FNL-rörelse drar ut på torg och gator. Samtidigt är Pragvåren i gång. Eric tar sig för att söka jobb för att hjälpa alla amerikanska soldater som deserterat till Sverige.

Där går han på pumpen och får rekommendationer till advokat Henning Sjöstrand. Eric kastas direkt in i Neurosedynfallet och skickas till Tyskland. Där pågår en omfattande rättegångarna mot ett läkemedelsföretag. Vi får följa honom som "praktikant" i det tyska åklagarväsendet. Han inleder en relation med biträdande åklagaren och dras in i den tyska vänsterns förehavandena. Samtidigt möter han våren i Prag med kärlek och lärdom om dess vänster, innan Sovjet krossar revolutionen i Tjeckoslovaken.

Åter hemma i Sverige kringelkrokar det sig om arvstvister i familjen Lauritzen och onkel Sverre ser om sitt hus, så arvet efter honom inte ska få så förödande konsekvenser som sin två äldre bröders frånfälle. Samtidigt får vi en inblick i den svenska vänsterrörelsen, där Jan Guillou själv stod mitt upp i den. Dock har han inte beskrivit det så dogmatisk som man skulle kunna befara utan mer beskrivit de olika strömningarna under den omstridda epoken.

Är boken värd att läsa? Ja, tycker jag, trots att det emellanåt är lite träigt skriven. Nu väntar jag på uppföljaren, med den cliffhangern 1968 har.