Äldre kan

Gammal man gör så gott han kan. På bilden sitter jag och utvecklar min bildning och kunskap. Ungefär vid millennieskiftet uppdagades det att också äldre människor får nya hjärnceller. Hjärna är alltså plastisk. Något jag känt på mig, utan att haft vetenskapliga belägg för. Dessutom har jag genom yrkeslivet nästan undantagslöst jobbat med personer som varit äldre. Det har skapat en situation som inneburit att jag sluppit göra om de misstag äldre generationer gjort.

Bodil Jönsson, professor emerita i fysik och författare, skriver i ett debattinlägg i GP:

Prestigelös samverkan använda äldres överlägsna förmåga att se och hantera sammanhang och yngres lika överlägsna förmåga att hantera nya detaljer.

Det var precis detta jag strävade efter som yngre. Med åren noterar jag att helikoptersyn förstärkts genom att man med erfarenheten ser mönster och samband mera naturligt. Bodil Jönsson skriver:

De generationer som nu blir gamla har vitt skilda förutsättningar jämfört med tidigare äldregenerationer. De ser bättre, hör bättre, rör sig bättre, har mindre ont, sover bättre … Ja, medicinskt är dagens 75-åringar som föräldragenerationens 65-åringar. Tio års förskjutning inom loppet av trettio – det är i det närmaste obegripligt. 

Med andra ord, 65-åringarna av idag måste medicinskt vara som sin föräldrar i 55-års åldern. Därför är det viktigt att se potentialen hos befolkningen 65+ och däröver. Det är inte kvantiteten i sig som gör att pensionsålder ska öka. Det är inte särdeles meningsfullt att äldre sysslar med samma saker som de gjort tidigare i yrkeslivet. Det är kvaliteten i arbetet, som avgör framgången. Bodil skriver:

Bara fantasilöst se de tillkommande extraåren som ett par tre år till med samma arbetsuppgifter och upplägg som de tidigare utan som något som erbjuder möjligheter för en prestigelös samverkan mellan yngres överlägsna förmågor att hantera nya detaljer och äldres likaledes överlägsna förmåga att se och hantera sammanhang. 

Därför är det hög tid att göra om arbetsarena. Varför inte växla om arbetsuppgifterna för de över 65 så de kan bli mentorer och samtalsparter till de yngre. Att bli resurspersoner för att se det svåra i alla typer av framåtskridande ändringar och förbättringar. Där de äldre är den kloka "gumman" och "gubben" i projekt för att skapa utveckling samt kunskapsutveckling.

Något jag märker på mig själv, sedan fri tid gäller, är att kunskapen utmanar hjärnan att tänka i nya mönster. Genom att utnyttja tidigare kunskap med ny öppnas möjligheter att förädla metoder och sätt att utveckla tillvaron. Allt för att jag genom livet varit kroniskt nyfiken har den inte precis minskat med åren. För ett år sedan (26/2 17) skrev jag följande på min tidslinje på Facebook:

Frågan är hur vi definierar ordet trygghet. Är vi trygghetsnarkomaner i form av att allt ska vara beständigt? Eller ser vi tryggheten som föränderlig. Att vår samhällssystem ständigt måst förbättras för att passa den tid vi lever i. Eller att vi som individer ständigt har ett livslångt lärande för att klar framtida uppgifter? Det här med att vara anställningsbar. Ja, ja oavsett vad man har för bild försöker jag ständigt var den föränderlige. Gud förbjude den dag man sätter sig ned och tycker att allt ska vara beständigt.

Hur viktigt är det inte att våga utmana den egna kunskapen med nya impulser. Med åldern blir det inte lika skrämmande att ifrågasätta det man en gång lärde sig. Det är ju trots allt det här med TTT = Tankar Tar Tid. Man är inte lika skrämd över att låta saker ta den tid det behövs för att vaska fram nya banbrytande landvinningar. 

"Äldre kan" berikat både arbetsliv, kultur och samhälle. Låt oss skapa kompetensarenor där detta är till gagn för välfärden. 

Media GP