Grabbar läser fel texter

Larmet om icke-läsande pojkar dömer forskare ut. Bilden ovan är tagen på mig i början på 60-talet. En bok har jag hittat, men idag på min Facebooksida reflekterar jag:

Funderar på det här med läsande. Vad var det som fick mig att börja läsa? Inte var det skolan precis. Böcker fanns inte så mycket i mitt hem under uppväxten. Något naturligt förhållande till skönlitteratur fanns inte. Däremot har det alltid funnits en tidning under uppväxten. Där började man som grabb läsa serierna. Men det var inte tillräckligt bra eller fint. När man började högstadiet blev det mer sakprosa man läste. Då främst teknik av olika slag. Detta fortsatte uppåt i skolan genom fackskolan och gymnasiet. Skönlitteratur dök upp när tonåren var över. Sedan dess är man en ständigt bokläsare. Intressant att notera just att forskningen dömer ut larm om att vi grabbar är icke-läsare. Här måste skolan missat något väsentligt. Ja, ja läsandet är nyckeln till så mycket. Både kunskap och bildning. Dessa reflexioner får göra inramningen till vilodagen.

Hur viktigt är det inte att berätta sin egen lilla historia kring läsandet. Att förstå att det inte är någon fara att grabbar inte läser skönlitteratur och därmed skulle ha något handikapp med läsförståelsen. Funderar jag vidare hade jag så kallade läs- och skrivsvårigheter när jag gick i skolan. Sådant man alltid bär med sig genom livet. Men i uppväxten skapade det en olust för den typ av texter som var skönlitterära, även om vi hade kanoniserade vuxenlitteratur i svenska. Vad gjorde grabben på bilden då? Jag började läsa böcker, som jag beskrev ovan, om teknik och natur. Eller för all del följde Tekniskt Magasin på TV. Där utvecklade jag min läsförståelse och kunskap genom åren.

I en intressant artikel uttalar sig forskaren Magnus Öhrn om pojkar och skolans syn på dem:

Om man tittar på hur en pojke är konstruerad inte bara i litteratur, utan alla möjliga texter och kulturella uttryck, finns en sorts stereotyp bild av pojken att han inte ska vara så intresserad av skolan, han ska andra intressen.

Visst är det en stereotyp syn på pojkar. Kanske var det en smal lycka när jag gick i skolans högstadiet som innehöll nio linjer i högstadiet. En teknik och naturvetenskapsintresserad grabb, som jag, kunde välja studieinriktningen teknik. Det gjorde att jag inte behövde tävla med flickorna i skolan när det gällde läsandet. Samtidigt fanns lusten och nyfikenheten där att skaffa sig kunskap just för att det var teknik som var huvudinriktningen.

Mycket kan sägas om det med läsandet. Det är inte bara att knäcka koden utan lika mycket att förstå vad man läser. Då är det viktigt att textsamtalen fångar både pojkar och flickor i dagens skola. Och att skolan och dess lärare fånga pojkar där de är och utnyttjar deras läsande i skolan byggd på sakprosa och inte endast skönlitteratur.

Media SvD