Berättelsen spänner från den fattiga barndom utanför Uppsala, en beskrivning från analfabeter till professorstiteln, till den sista stora uppdraget Ebolan i Liberia. Tre berättelse är intressanta att tangera. Den första lärdomen från uppdraget som nyexad läkare i Moçambique, i staden Nacala, där han lärde sig att hantera lokalbefolkning och dess levnadsvillkor. Där en epidemi beroende på fel preppade kassavarötter ledde till forskningen om epidemier och dess förlopp. Den kunskapen fick han stor nytta av när han hamnade på Kuba. Bara berättelse om hur han lärde känna Fidel Castro och hur det öppnades upp för att begränsa en liknade epidemi som i Moçambique på Kuba.
Eller som när han undervisade i Uppsala för blivande läkare i internationell hälsa. Eleverna hade fått sig itutat, under gymnasietiden, den syn som fanns då kring u-landshjälp. De enskilt viktigaste faktorn för att få utveckling är att få ned barnadödligheten i ett land. Att föreskriva preventivmedel för att få ned födelsetalen är ett huvudlöst sätt att se på frågan. Ett lysande exempel på hur faktaresistens får florera mot bättre vetande.
Den tredje berättelsen är från Davos. Där höll han ett föredrag för höga beslutsfattare. Han började med att låta publiken svara på tre enkla frågor, och lät dem svara med mentometerknappar. Svaren visade att världens ledare hade en uppfattning om hälsotillståndet som låg 30 år bak i tiden. Inte lysande för de som fattar avgörande beslut om världens utveckling.
Hur viktigt är det inte att tänja gränserna på sitt vetande och bygga det på fakta. Om du vill lära dig detta är boken om Hans Roslings liv värd varje minut av läsandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar