Utbildning ett slöseri

Utbildning är slöseri med tid och pengar, säger Ivar Arpi i en ledare (19/3 18). Han skriver:

Utbildning ger varken mätbara färdigheter eller bedömer medfödd förmåga särskilt väl.

Om det kan jag hålla med. Däremot kan jag fundera på i vilken grad och möda det vara värt att gå på KTH (bilden ovan). En sak vara säker jag var mäkta stolt när jag fick examensbeviset.

Med beviset i handen hade jag körkortet på att jag hade en viss mängd kunskap i tekniska ämne inom väg- och vattenbyggande. Dessa ledde till utvecklingsjobb av tekniska energilösningar i husbyggandet och till några års undervisande av teknologer i byggteknik på KTH. Men färdigheterna och förmågor sa inte examen från KTH något om. Det var något jag fick bevisa vart efter tiden gick efter examen. Där kan tillägga att jag även studerade juridik och ekonomi på SU sista året innan min examen från KTH.

Slöseri med tid och pengar kan man tycka. Frågan är om detta gäller just den väg jag valde. Ivar Arpi skriver:

All utbildning är inte lika oanvändbar. De som faktiskt resulterar i färdigheter som man sedan använder i yrkeslivet är av allt att döma värda de gigantiska studielån som studenter i regel tar. Kanske är det ingen slump att just ingenjörsutbildningar inte är så populära heller, trots höga snittlöner och välkomnande arbetsmarknad. Man tvingas ju faktiskt lära sig saker på riktigt där. Det är ju svårt! Läkarprogrammet är ett annat exempel på en utbildning där man tvingas lära sig saker, av det enkla skälet att färre patienter dör då.

Den reflektion jag gör av den skrivningen är följande. Tiden som teknolog var krävande. Studierna på KTH var krävande. Det gällde att ligga i under de år man studerade. I examen har jag 50 examensämnen. Samtidigt skolades vi in i ett logiskt tänkande för att lösa problem med hög abstraktionsnivå. Vi lärde oss något på riktigt att ha som startpunkt i våra yrkesliv. Kontrasten var stor den dag jag kom ut till Frescati. Där levde fortfarande efterdyningarna av 1968. Det var mer politik än studier. Så tiden för att läsa in ämnena tog bara ett år mot de normala tre.

Oavsett detta gick det fort att halvera mina akademiska kunskaper. Efter fyra år jobbade jag med frågor som inte har bäring på någon av de formella kunskaperna. Det livslånga lärandet fick en helt ny betydelse för yrkeslivet. Ständigt måste man ompröva det man en gång lärt sig. Tillvaron står inte still. Utbildningen i sig är ingen garant för framtiden, på det viset kan man fundera på om jag slösat bort tid och pengar på att skaffa mig en examen. Nej, skulle jag säga så länge den har en gångbarhet i yrkeslivet.

Media SvD