Hundraåringen

Märkesåret 1921 brukar betecknas som demokratins födelse. Kvinnorna får rösta för förstagången efter grundlagsändringen 1920. Året är också en personlig sak för mig. Fredagen den 11 mars 1921 föddes mamma. Följande, om hennes livshistoria, saxar jag ur griftetalet vid begravningen den 13 december 2013 i Eskilstuna.

Mamma fick ett långt och rikt liv. Ett liv som kretsade kring omvårdnaden om familjen och tron. Livets början och tidiga åren utspelades i ett bondesamhälle. På gården Sandvik i Stora Malms socken levde hon i en syskonskara om sex stycken. Tre äldre bröder som präglade henne och en yngre syster och bror.

Mamma berättade gärna om sin skoltid i Sörgölet skola. Där hon på första skolavslutningen fick sjunga ”När lillan kom till jorden”. Skolvägen vara inte den kortaste. Oavsett om det var att pulsa genom snö eller en solig dag så vara det inte tal om något annat än att gå till skolan.

Som ung flyttade hon till Katrineholm och började jobba som hembiträde hos doktor Östling. Hon prövade på att jobba i textilindustrin på Vadden. Efter kriget flyttade hon till Eskilstuna. Där hon först började jobba som barnflicka för att senare bli biträde i en Konsumbutik. 

Där träffade hon pappa Verner och tycke uppstod. De gifte sig 1951 först borgerligt i Stadshuset på gröna kullen i Katrineholm. Vigselförrättare i Filadelfiakyrkan, efter den borgerliga vigseln, var den legendariske pingstpastorn Georg Gustafsson. Bröllopet hölls på gården Malmsås hos hennes syster Rut och svågern Nils.

Brukligt för tiden på 1950-talet var att kvinnorna var hemmafruar, så var och mamma. Med tiden började mor arbeta igen. Först i köket på Pilkrog sedan som vårdbiträde i det kommunala vårdhemmet Balsta. Den gick så småningom över till landstinget. Vårdinrättningen flyttades under mitten av sjuttiotalet till Torshälla. På det som idag heter Spångagården jobbade hon till sin avtalspension på avdelning 2B.

I början av sin pension började mamma att studera i olika studiecirklar. Bland annat om Europa och dess påverkan inför Sveriges inträde i EU. Politik var inte något mamma aktivt sökte eller följde under sitt yrkesliv. Hon hade fått avsmak för det genom sina äldre bröders partipolitiska engagemang i kommunalpolitiken. Men där under studiecirkeltiden började hon bli samhällsmedveten och följde nyhetsflödet. Vad hände. Hur kunde det vara så? Jag minns att vi hade livliga meningsutbyten om olika dagsaktuella händelser.

Efter en kort sjukdomsperiod i november 2013 somnade hon i 21 november efter ett liv som varade i 92 år 8 månader och 10 dagar. 

Några noteringar från 1921 är att Sverige hade en befolkning på drygt 5,9 miljoner. Boendet var annorlunda än idag hundra år senare. I städerna bodde cirka 28 procent av befolkningen och 72 procent på landsbygden. Stockholm hade drygt 400 tusen innevånare. Bland de aderton var ärkebiskop Natan Söderblom ny på stol sexton.

Kvinnorna rycker fram. Med rösträtten hamnade den första kvinnan i Sveriges riksdag, yrkesinspektrisen fröken Kerstin Hesselgren från de frisinnade. Ungefär samtidigt tog Tekniska Högskolan in sin första ordinarie kvinnliga elev. Fröken Waldy Bergegren tog sin veterinärexamen från Veterinärhögskolan. Kvinnorna gjorde därmed sitt intåg i det svenska samhället bort från hemmet.

När jag summerar denna dag känns det märkligt att dessa hundra år inneburit så mycket frigörelse. 

För övrigt känns det stort att det idag är hundra år sedan mamma såg dagens ljus. Hon gav mig många fina stunder att minnas, vila i frid mamma.

 

 

Likformig skola

 

                                    Foto: Henrik Isaksson/TT

Befrielsen för skolan kom för trettio år sedan när Göran Persson kommunaliserade skolan och avskaffade den statliga byråkratin. Sedan dess har vi fått olika driftsformer i skolan med i huvudsak två typer av inriktningar, offentlig och enskilda skolhuvudmän. Sedan 2010 har vi en skollag som ger den statliga styrningen. En rättighets- och speciallag som ger förutsättningarna för vad utbildningen ska gå till, vilket innebär att det kommunala självstyre inte finns för skolans uppdrag lika lite för de fristående huvudmännen. 

I världen innan 1991 var skolan regelstyrd i detalj från Skolöverstyrelsen och de politiskt framtagna läroplanerna med beteckningar som Lgr69 och Lgr80. Detaljstyrningen var omfattande. Sedan skolan fick sin frihet att bestämma vilken pedagogik och lokal styrning varje skolenhet ska använda, utifrån sin egna förutsättningar, har på senare tid tilltron till staten ökat för att stävja denna frihet.

I ett intressant debattinlägg av Håkan Wiclander och Ingrid Carlgren i SvD (5/3 21) skriver de:

Det kan därför för den oinvigde te sig fullt naturligt att staten återtar kontrollen av skolsystemet och ser till att ”leveransen” från skolorna motsvarar beställningen. Men det är inte så enkelt. Under de 30 åren har den statliga kontrollen och styrningen av skolan successivt ökat. De statliga myndigheterna hade i början av 1990-talet cirka 350 personer anställda. I dag är det närmare 2 500! Redan i dag är det en hårt uppskruvad detalj­kontroll och uppföljningsiver som kväver mångfalden i svensk skola. I förlängningen leder denna utveckling till att likvärdighet blir detsamma som likformighet.

Om vi för en stund stannar för ordet likformig. I en ordboksvandring ger den två definitioner av ordet:

- som har (ungefär) samma form

- konstant till riktning och storlek

Det är med andra ord så att önskan är tillbaka till en konstant riktning på skolan istället för en likvärdig skolan man ser framför sig. Likvärdighet definieras, enligt skollagen (2010:800) 1 kap 9 §, som att alla skolenheter ska följa nationellt fast ställda mål. HUR det görs är upp till varje skola. Det är just detta HUR som debatten kretsar kring. För synonymerna till ordet likformig är:

likartad, lik, överensstämmande, alltigenom eller ständigt lik, enhetlig, mm

Är det en sådan skola vi vill ha? Att valfriheten skrotas så politruker och byråkrater ska bestämma hur undervisningen ska se ut. Den går på tvärs mot den forskning som finns kring hur framgångsrika skolor styrs.

Håkan Wiclander och Ingrid Carlgren går även in på kvalitetsbegreppet. Med en yrvaken syn på vad det begreppet står för. De skriver:

Finns det någon evidens för att kvalitets­säkrings­systemen förbättrar verksam­heterna? Mycket pekar ju på motsatsen. Kan det vara så att våra nuvarande kvalitets­säkrings­system är kontra­produktiva för kvaliteten?

Uppenbart är kunskapen hos de bägge representanterna för Idéburna skolors riksförbund omedveten om evidens på detta område och vad skollagen kräver samt vad Ibrahim Bilan skapade när han var utbildningsminister i regeringen Persson II. Sedan 2006 har Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ, i uppdrag att utse förebilder inom skolan genom Kvalitetsutmärkelsen Bättre skola. Ett instrument att se i vilken grad skolor lyckats utveckla skolan att nå kvalitetsnivåer som gått från reaktivt kvalitetssäkrande till proaktivt arbete att ständigt förbättra kvaliteten. Nedan visar bilden en översättning av de kvalitetsnivåer enligt den internationella tusenpoängsskalan i utmärkelsemodellerna.

Så visst kan kvalitetssäkringssystem var hämmande, all den stund den styrs från nationell nivå i detalj. Däremot inte hämmande all den stund den är byggd för att skapa en professionell kultur i skolan långt bort från politikers klåfingrighet på riksnivå, oavsett politisk färg. För utan att veta vilket resultat skolan "levererar" vet man inte heller hur verksamheten ska förbättras.

Media SvD

  

Slutet på historien

Onkel Harald Lauritzen dyker upp efter femtio års exil i Argentina i Sverige. Den forne SS Obersturmbannführer återkomsten skapar en upp och nedvänd värld för familjen Lauritzen. Man har under tiden från andra världskriget betraktat den forne SS-officeren som död. Eric Letang och hans advokatbyrå Spectrum får oväntat mycket att göra med onkelns återkomst.

Familjen tvingas samlas för att hantera efterdyningarna efter DDR fall och de tillgångar som varit frusna där sedan Sovjets ockupation. Det visar sig att familjens fastighetsbestånd i forna Tyskland finns att bekräfta genom avtal som varit säkrade i ett bankfack i Schweiz. En process inleds om skadeståndskrav mot den tyska staten.

Samtidigt har Eric massor att hantera kring moralpaniken kring pedofilskräcken och den häxjakt den skapas av feministrörelsen. Samtidigt som 1990-talskrisen skildras och vad den gjorde med samhället. Där det statsbärande partiet socialdemokraterna fortsätter sin kräftgång neråt i en kontext där rasism och högerextremism underskattas.

Berättelsen har kommit till sitt slut. Sagan om familjen Lauritzen leverne och öden sätter punkt efter hundra år, efter tio böcker, från Brobyggarna och framåt. Har du inte läst alla delarna har du en läsupplevelse framför dig, värd att lägga ner tid på. 

Socialt mixade elevgrupper

Socialt mixade grupper är en strävan som funnits sedan grundskolan kom till 1962. En strävan som gick bra att få till under tiden Sveriges skolor styrdes av politiker på detaljnivå och det till stor del fanns bara infödda svenska barn. Sedan valfriheten och fristående skolor blev en del av grundskolan har den sociala mixen minskat.

Den läroplan som brukar relateras till i debatten av svensk skola och den demokratiska fostran är Britt Mogårds verk Lgr 80. Där står följande:

Alla skall, oberoende av kön, geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i grundskolan. Skolstyrelsen bör verka för att eleverna grupperas så att en så allsidig social sammansättning som möjligt uppnås i klasser och arbetsenheter. (s 15)

Om just tillgång till utbildning innebär en social mixad grupp kan man fundera över. I nutida debatt om den segregerade skolan förs den utifrån linjen att fristående skolor och valfriheten inneburit "en socialt homogen elevgrupp vuxit fram som ett av de främsta kriterierna vid föräldrarnas val av skola. Detta har bidragit till en avsevärd devalvering av en av grundskolans huvud­syften: skolan som en social smältdegel" (SvD 21/2 21).

En vacker tanke att grundskolan ska var en social smältdegel. Några reflektioner kan görs. I storstäder har olika delar av städerna segregerats både klasstillhörighet som etnisk tillhörighet. På landsbygden har vi en naturlig homogenitet. Grundskolan med kommunala huvudmän har närhetsprincipen som grund för skolplaceringen. Det innebär att på landsorten är det etniskt homogena grupper i skolan, medan i storstäderna styr bostadssegregationen den sociala mixen. Kommunala skolor i de segregerade områdena har stora andel invandrade är det oftast en social smältdegel mellan olika nationaliteter och kulturer med oftast litet inslag av etniska svenskar. Önskas sociala smältdeglar är det hög tid att ta bort närhetsprincipen och tillåta valfrihet på så sätt som utredningen ”En mer likvärdig skola” (SOU 2020:28) föreslår. Frågan blir då hur obligatoriskt skolval ska gå till och vilka kriterier som ska gälla för den social mixen på skolenheter och klasser så man får en social blandning både etniskt som socialgruppsmässigt.

När jag, som en av de första eleverna i grundskolan på 1960-talet, ser tillbaka på min klass var vi etniska svenskar från olika samhällsgrupper. Allt från sådana som jag, arbetarunge, till tjänstemans barn och ortens fabrikörsbarn. Vi fick inblick i våra olika förutsättningar under skoldagen. När skolan var slut återgick vi till våra respektive sociala sammanhang. Tanken och tillämpningen gick bra under den tiden när majoritetssamhället dominerade. Idag är det mer komplext när vi har ett minoritetssamhälle som motsvar en femtedel av folkmängden. Detta minoritetssamhälle är också en mix med olika etniska bakgrunder och kulturer som skapar spänningar mellan dem och inte bara mot majoritetssamhället.

Socialt mixade elevgrupper går lätt att skriva och säga med ord. Svårare blir det att faktiskt genomföra den efterstävade mixningen. Frågan ligger på ett djupare plan. Vill föräldrar till etniska svenskar mixas med barn från andra etniska grupper. Vill föräldrar till invandrade barn, från utomeuropeiska samhällen, blanda dem med etniska svenska. Jag har inget svar på hur det skulle gå till, men det är en djupare fråga om hur en integrering blir verkningsfull för en socialt mixad elevgrupp.

Media SvD          

Ett läroverk

Poserar framför Eskilstunas Högre tekniska läroverk någon gång på 1950-talet. På bilden står jag bredvid en skulptur, på skolplanen, som jag alltid trott var ett lejon fram tills nu. Tydligen är det ett lodjurshona, med sin unge, skulpturen avbildar. 

Inte visste jag då att jag 1968 skulle gå upp för trapporna till skolplanen och entrén till Rinmangymnasiet. Här kom jag att tillbringa min dagar fram till 1973, med avbrott ett år. Under min tid på fackskolan och husbyggnadslinjen var det ett års praktik. Den gjorde jag läsåret 1969/70 på bygget av infektionskliniken på Mälarsjukhuset. I juni 1971 tog jag min första ingenjörsexamen, då som fackskoleingenjör.

På hösten hoppade jag på gymnasieskolans årskurs 2. Efter kohandlande med rektor Arne Malmér kunde jag med sommarskola hoppa över första året i gymnasiet. I juni 1973 var jag färdig med gymnasiet och min tid i Eskilstuna. Till hösten bar det av till huvudstaden och studier på KTH.

Här kom min vardag sedan att var under resten av 1970-talet fram till min andra examen som civilingenjör. Från folkskolan fram till sista examen blev det tjugo år i skolan. Värdefulla år både yrkesmässigt som privat resten av livet.
  

Sådd och skörd

Känslorna svallar sedan riksrätten mot Donald Trump inte mynnade ut i en fällning. Givet att supportrar jublar och nu ondgör sig över att en annan mobben ger sig på Trump försvarsadvokater. Det är aldrig rätt att fysiskt eller verbalt gå till handgripligheter, med hot och vedergällning, när skörden inte blev den man förväntat sig. När jag läst om detta bland vänner på FB slog mig Bibeltexter om sådd och skörd. Den första sanningen återfinns i 1 Mos 8:22:

Så länge jorden består skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra att skifta.

Eller den andra sanningen 1 Kor 15:37:

Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö.

Vad som utspelat sig den 6 januari 2021 på Kapitolium är skörden av sådden av det nakna kornet, lögnen, som skördas. Skörden blev inte som många hoppats, trots att det varit uppenbart vilken kvalitet den hade. När man försvara den skörden är det inte märkligt att den ena ytterflanken skapar en mobb som vill skörda rättvisa utifrån sin bild av utfallet.

Så tänk alltid på vad du sår och vad du får skörda i ditt liv. Detta oavsett om det är något i ditt egna sammanhang eller det vi ser hända på den världspolitiska scenen och som inte stämmer med den egna uppfattningen. Man behöver inte acceptera skörden, men respektera att den kan bli annorlunda. Eller som det i det militär brukar heta, att gilla läget och handla därefter på ett respektfullt sätt.

 

Hackare gjorde det för demokratin

Den 6 januari 2021 stod demokratin inför sitt allvarligaste hot. Mobben anföll då symbolen för all demokrati i världen, Kapitolium. Bilderna som kablades ut över världen var chockerande. Tur att vi i dagens samhälle har en digital teknik som möjliggör övervakning i realtid, ett omvänt 1984. På de stora media nätverken kunde vi se hur mobben stormade Kapitolium. Samtidigt fanns videos, bilder och olika filer på webben hur händelserna faktiskt gick till så att inte bara makten kan ge sin bild.

Innan de stora plattformsbolagen Amazon, Google och Apple bestämde sig för att skärma av Parler från internet riskerade en väldigt stor mängd av poster att raderas, lyckades några hackare med bedriften att tanka ner över 56,7 terabytes. Det handlar om svindlande 412 miljoner filer som inkluderar 150 miljoner fotografier och mer än en miljon videofilmer. Hackarna överlämnade dem sedan till FBI för utredning.

Normalt tycker vi att tilltaget att hacka servrar inte är en god idé. Speciellt när det gäller säkerhetspolitik och affärshemligheter. Då betraktar vi det som spioneri. Men denna gång var det lovligt, eftersom demokratin måste försvaras mot mobben och elementen som tog till våld för att kidnappa det amerikanska presidentvalet. Man till och med dödshotade den förre vice presidenten Pence. Skrämmande.

Hon som hackade Parler säger det upplyftande med tilltaget:

”Jag hoppas att det kan användas för att göra folk ansvariga och förebygga mer död. Jag tycker att folk har rätt till sin åsikt så länge de kan agera civiliserat. Vi såg vad som kan hända om så inte är fallet”, har hackaren sagt.

Hon tillägger:

”Jag hoppas inspirera människor som mig att använda sin förmåga för liknande avslöjanden inom politiken. Vi har slirat nerför en brant under lång tid, det tog oss till vad som hände i Kapitolium.”

Länge leva sådant som stöttar demokratin och att folk har civilkurage att utföra handlingar mot dem som vill förstöra.

Media SvD