Mittens rike har fallit

 

Efter att riksdagens partier redovisat sina bevekelsegrunder för att rikta misstroende mot statsminister Stefan Löfven föll bilan för Mittens rike i svensk politik. Stefan Löfven är därmed historisk, att bli fällde som sittande statsminister. Den oheliga alliansen V, SD, KD, M fullbordade sin omröstning.

Helt plötsligt har vi ett nytt politiskt landskap i Sverige. Första sidan har tydligt visat att man inte kan runda riksdagen med överenskommelse typ Januariavtalet där fem är underlaget men en får inte vara med. Andra sidan är det intressant hur Stefan Löfven ska klara av knuten när varken Nooshi eller Annie kan prata med varandra. Hur ska han lyckas bilda regering om valet blir att avgå.

Bästa kanske ändock är att utlysa extraval och få en ny spelplan att agera från. Samtidigt slipper Löfven talmansrundor. Vi får se. Spännande är det att se hur regeringsunderlagen ska se ut framgent och vilken politik som kommer att föras.

Examensdag

 

Solen sken den 11 juni 1971 med värme och hopp om en ljus framtid. Tonerna från Pomp and Circumstance fyllde aulan i Rinmangymnasiet när vi på examensdagen tågade in. Vi intog våra platser och ceremonin startade. Rektor Arne Marmér håll i trådarna och vi fick efter upprop tåga fram och upp på podiet för att hämta vårt betyg och ingenjörsringen.

Pilkuggeringen är Eskilstunaingenjörernas kännetecken. Nu var den även min. Efter ceremonin var det utspring till väntande föräldrar som grattade och besmyckade en med blommor runt halsen, som bilden överst visar. Den togs för 50 år sedan idag på balkongen på Årby i Eskilstuna. Nu hade jag rätten att titulera mig Fackskoleingenjör. 

Uppväxt i industristaden var det status att vilja bli ingenjör. Speciellt inom maskinteknik, eftersom Rinmansgymnasiet försett stadens stora industriföretag med tekniskt kunniga ingenjörer. Företag som Volvo BM, ASSA Stenman och alla små och medelstora företag sög glatt upp de examinerade. Ovanligare var det med att var ingenjör inom en annan disciplin. Skolan utbildade också inom elektronik och byggnadsteknik. Jag hade valt husbyggnad som min inriktning och stod klar för framtida utmaningar.

För min del var det inte arbete som stod högst på listan. Mina drömmar fanns på annat håll. Ville så gärna vidare i utbildningen och lyckats kila in mig på gymnasieutbildningen för att få behörighet att söka till teknisk högskola. När andra började jobba sommaren 1971 pluggade jag tyska för att komma ikapp de som läst det i årskurs 1. Jag hoppade direkt in i årskurs 2 eftersom mina tre år på fackskolan värderades som första året i gymnasiet.

Femtio år senare är jag tacksam och stolt över att jag krånglade mig vidare via studenten 1973 och mina studier på KTH till civilingenjör inom väg- och vatten, som det hette då, med inriktning på husbyggnad. En resa som gav mig grunden för ett varierat yrkesliv i utvecklingens tecken. 

Åtgärdsgarantin fungerar inte som tänkt

Lärarna har fått ge sin syn på åtgärdsgarantin, läsa-skriva-räkna-garantin, för årskurs 3. En intressant lösning om hur den praktiska tillämpningen i skolan ser ut. När reformen infördes fick huvudmännen ett år på sig att förbereda hur de skulle möta upp att alla elever har nödvändiga kunskap i språket och matematiken. Tydligen har många huvudmän sovit. Enligt utredningen anser 47 procent av lågstadielärarna att skolledningen inte anpassat verksamheten.

Till detta ska läggas att hela 66 procent av lågstadielärarna anser att det är brist på speciallärare. Följdeffekter och synen på resurser slår igen när det kommer till behovet av stödinsatser och elevassistenter. Av de svarade lågstadielärarna anser 70 procent att det saknas elevassistenter och 58 procent anser att stödinsatser inte sätt in i tid.

Osökt funderar jag på hur denna viktiga fråga kunnat hamna så snett. En av de avgörande faktorerna för elever är att svårigheter kring läsa, skriva och räkna ska fånga upp tidigt i barns utveckling. Hur är det ens möjligt att huvudmännen inte ansträngt sig att rusta verksamheten för att tillgodose kraven i åtgärdsgarantin. 

Skolverket har tagit fram två utvärderingsskrifter, Hitta språket och Hitta matematiken. I dessa finns krav på hur man gör utvärdering och kartläggning av barnens språk och matematik redan när barnen börjar förskoleklassen, för att lärarna ska veta elevens utgångsläge för att sedan utvärdera vid varje vårtermin fram till årskurs 3 vilka elever som behöver stöd. Dessutom är det krav vid överlämnande av elever från ett stadium till ett annat. Hur ska lärarna i årskurs 4 veta vilket stöd eleven haft och hur ligger de till kunskapsmässigt i olika ämnen när de börjar höstterminen i mellanstadiet.

Reformens påverkan är svårt att dra några exakta slutsatser utifrån figur 8, då de faktiska behoven på landets lågstadieskolor skiljer sig åt. LR undersökningen ger en indikation om att fler elever faktiskt får stöd som en följd av reformen. Det är dock mycket möjligt att den stapeln i diagrammet borde vara ännu högre.

Uppseendeväckande är dock att 13 procent av lärarna svarar att färre elever i behov av stöd får stöd
nu jämfört med före reformen. Detta skulle kunna bero på både ökad brist på relevant personal
och kommunala nedskärningar på skolan, anser LR. Det kan ligga något i detta, samtidigt funderar jag på hur huvudmän och skolledningar faktiskt utvärderar skolan på gruppnivå. Det är en sak att veta vad varje enskild elev har problem med, en helt annan att veta hur olika årskurser och klasser ser ut. Hur många elever i varje enskild klass riskerar att inte nå kunskapskraven i språk och matematik. Utan en tydlig uppföljning och analys är det svårt att se vilka behov som ska tillskjutas. Det är inte alltid brist på personal som kan var avgörande utan även hur arbetet och undervisningen organiseras och utvärderas. 

För att citera utbildningsminister Anna Ekström, när hon uttalade sig om reformen, åtgärdsgarantin är inte fritt valt arbete för skolan. Hög tid att huvudmännen ser till att få snurr på åtgärdsgarantin.

Källa:

Lågstadielärarna om åtgärdsgarantin, Lärarnas Riksförbund juni 2021  

Färdig

 

Vaccinationsresan började på Älvsjömässan lördagen den 24 april och avslutades i Filadelfiakyrkan den 3 juni 2021. Bilden ovan är från andra sprutan av Pfizer och den kvart man måste vänta. Jag pallade mig upp på första läktare i Rörstrandstemplet. Numer är det där sittplatserna börjar efter att gummhavet försvunnit. En befriande känsla kom över mig när jag insåg att nu är det en ny inriktning på livet efter femton månader av begränsningar. Säkerligen kommer inte allt att återgå till hur det var innan pandemin börjande. Bara vetskapen att man har ett skydd gör livet lite lättare och att man nyfiket får upptäcka det nya.

Uppbrottet

I mars kom min första ljudbok, Uppbrottet, ut. Efter tio fackböcker har även jag prövat vingarna att skriva en spänningsroman. Ett arbete som skiljer sig från sakprosan, som kräver stringens och saklighet. En roman eller deckare lever sitt eget liv, långt borta från stringensen. Där jag, som många författare berättar, levt med personerna i boken. De har påtagligt stört i tid och otid under tiden jag skrivit manuset.

Min gamla hembygd, Eskilstuna, har fått stå för miljön och de rumsliga sammanhangen. Historien är baserad på verkliga händelser, fast i en kontext av metoo och frikyrklighet. På plattformarna som tillhandahåller ljudboken marknadsförs den med följande text:

Den 1 maj 1996 kallas kriminalkommissarie Roland Ehrendorff till en mordplats på Köpmangatan i Eskilstuna, där en av stadens dignitärer fallit offer för en våldsverkares hand. Dådet följs av en mördares katt och råtta-lek, som inte bara innefattar Roland utan hela Eskilstunapolisen. Mördaren är inte bara kallt beräknande utan drivs också av hämndlysten upprättelse – och i Rolands försök att skipa rättvisa riskerar han snart att förlora sig själv och sitt eget liv.

God lyssning för den som vill få lite spänning.
 

Våld i relationer

Morden på kvinnor den senaste tiden har rört upp debatten och mäns våld mot kvinnor. En berättigad debatt, tyvärr med slagsida åt det reaktiva åtgärderna. För att komma åt problemet med heder i nära relationer måste vi våga var öppna med varför vissa män och kvinnor tar till våld. 

Debatten är nyttig, dock borde den även ha nyanser. Hur ser vi på våld i nära relationer när det gäller hbtq-sammanhang. Hur ser våld ut i manliga och kvinnliga machokulturer. Eller det här med heder.

Allt våld startar med det psykiska våldet. Här finns mycket att ta tag i för att förebygga icke önskade beteende som i slutändan resulterar i fysiskt våld, som i dess värsta form kan vara dödligt.

Läser den berörande berättelsen av Elaf Ali och hennes kamp att bryta sig fri från hedersförtrycket. I bok finns ett kapitel som heter Skillnaden mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld. Skillnaden är som vanligt definitionen på våldsutövandet. Våld i nära relationer bygger på individen. Hedersvåldet bygger på kollektivet.

Våld i nära relationer utövas av en ensam förövare (man eller kvinna) som ofta agerar på impulser. Hens handling förkastas av både samhället och den egna familjen. Hedersvåld är däremot kollektivt. Kvinnor som lever under hedersnormer saknar självständighet, de äger inte sitt eget liv. Familjen och släkten beslutar om deras öden, om du inte är stark nog att bryta dig ur dessa miljöer. Här finns berättelsen om den muslimska kvinnan Elaf Ali eller den assyriska Gunilla von Platen som bröt sig ut och vilket pris de fått betala. Heder har inget att göra med vilken religion man bekänner sig till utan nedärvda mönster och kulturer inom familjer och släkter.

Rättsapparaten i Sverige och västvärlden fokuserar på individens skuld för sina handlingar. Hedern däremot är något som har att göra med att familjen gemensamt planerar och utför våldet för de oförlåtliga misstagen en kvinna gör. Elaf skriver (s 118):

Det uppmuntras och stöttas av såväl manliga som kvinnliga släktingar eftersom våldshandlingen inte anses vara ett brott utan någonting som måste ske för att återupprätta familjens heder. Förövaren skyddas sedan av det slutna kollektivet, vilket gör det svårare för polisen att utreda brottet.

Här har det svenska samhället svårt att ta in hur man ska hantera främmande kulturmönster. Mycket finns att göra även på denna front.

Den kanske minst diskuterade frågan när det gäller våld i nära relationer är den där kvinnor utövar den (ca 16 procent av fallen). Ett illustrativt exempel är Åsa Waldau. Här har vi en kvinna som dominerar i en matchokultur i Knutby. Hon ser till att inte bar hon utöver våldet utan även männen runt bordet i den inre kretsen. De rättsliga följderna för Åsa Waldau är skrattretande, villkorlig dom och samhällstjänst. Den gör hon i en second handbutik i den församling hon numera tillhör.

Våld i relationer är svåra att hantera. Speciellt som de förebyggande arbete inte enbart kan bygga på att samhällets institutioner handhar frågan. Här krävs mycket av civilsamhället som politiken aldrig kan skapa. Samtidigt krävs mycket mer av de sociala myndigheter, speciellt på den sociala nivån i kommunerna. Här finns mycket övrigt att önska för att se unga tjejers utsatthet i familjer med annan bakgrund än den etniskt svenska. Om vi bara tar tjejers uppväxt, där de kommer från icke europeisk bakgrund, märks det tydligt i skolan att så länge de inte är könsmogna behandlas de som killarna. Så fort de blir det kontrolleras de av bröder eller andra manliga släktingar. Det här med jämlikhet är inte en lätt fråga.

Hur som är det mycket viktigt att debatten hålls levande om våld i nära relationer oavsett det gäller individ eller kollektiv, man eller kvinna.

Källa:

Ali, Elaf (2021) - Vem har sagt något om kärlek, Rabén&Sjögren    

Knutby inifrån

Verklighet överträffar dikten. Så även berättelsen om Knutby Pingstförsamling som blev en sekt byggd på verklighetsfrämmande teologi. Sex, drug and rocknroll är ingredienserna i sekten som styrdes av en person Åsa. Ett barnbarn i pingströrelseeliten.

Peter Gembäck har verkligen rannsakat sig själv om sin medverkan som pastor i Knutby. En skrämmande men ärlig berättelse från en av riddarna vid Bordet, där drottningen och Kristi brud Åsa styrde tillvaron med två av sina vasaller först Helge Fossmo och sedan Urban Fält. Med båda hade hon könsumgänge. Något som är de högsta synden som finns i en traditionell pingstförsamling. Runt Bordet utdelades bestraffning för de som var "fel" enligt Åsa. 

Församlingen gick från ett 40-tal personer när Åsa kom till Knutby till, när de stod på toppen, runt 90 personer. Många unga drogs till församlingen och radikaliseras efter den "hittepå-teologin" som byggde på att snabba på Jesu återkomst. Varje otrohet byggde på att snabba på det slutgiltiga att Jesus skulle återkomma snabbare för att gifta sig med Kristi Brud, Åsa Waldau. 

Hela berättelse om Knutby bygger på en persons manipulering och förvriden självbild. En grandios kvinnlig sektledare som använder Bordet för att utnyttja män för att bestraffa och frysa ut de som är "fel", en omvänd machokultur, där hon med tiden blir våldsbenägen och tar för sig av sexuella relationer så som manliga sektledare brukar göra. När Åsa greps av svartsjuka och ilska mot en kvinna hävdade hon "låtsas-andlighet" och kvinnan var besatt av "antibrud-anden". En demon och ande som skulle straffas bort med misshandel och utfrysning.

Hela jag har revolterat i mitt inre när jag läst boken. Inte bara för att det stämmer illa med min uppväxt i pingströrelsen utan hur jag kan känna igen vissa drag i den snäva och vissa bitar stränga ramar som fanns där i vissa sammanhang med sektliknande strömningar. Under tidigt 70-tal fanns det osunda företeelse i den karismatiska väckelsen som kunnat snubblat över till det som hände i Knutby. Jag som alltid satt det kritiska tänkandet först där fakta och rationalitet är avgörande hade blivit "tvärfel".

Många berättelser finns det om de missgrepp som förekom i Knutby fram till att församlingen lades ned. Alla värda sin uppmärksamhet. Peter Gembäcks bok är ändå en naken bekännelse hur ledningen för församlingen utövade ledarskapet och bestraffningarna. En självutlämnade och skakande berättelse hur en person så totalt kan manipulera personer att utföra hennes uppdrag.

Efterordet till boken är bara den värd för att läsa boken. Här för läsaren en minikurs i hur sekter är och uppstår av Rigmor Robért, läkare och psykoterapeut. På frågan om Knutby kan hända igen svara hon:

"Ja, det är jag övertygad om."

Alla rörelser som mot omvärlden - de må vara religiösa, politiska, terapeutiska, kriminella, ekonomiska, manliga ordnar, kontakringar för personer med ovanliga sexbeteenden, hästsportcentra - så helt olika rörelser kan bli osunda och dra snett. Även inom en öppen rörelse som #metto kan det uppstå dikeskörningar åt både endera sidan. Det är "dikesgrupper" som radikaliseras till extrema miljöer. (s 396)

Låt alltid tvärdraget finnas i de grupper du finns i. Risken är då minimal att det blir unket och osunt med dikesköring.