Klädkod

 

Kläder har alltid varit ett ämne att diskutera och sätta i sitt sammanhang. När jag tittar på bilder från min pappas diabilder från 1967 slås jag av klädkoden av hur viktigt det var att klä upp sig på bjudningar och högtider i ett arbetarhem. Vardagen var fylld av blåkläder i arbetarklassen. För att sticka av vid högtidligheter skulle man göra sig fin. I andra samhällsklasser kunde det vara tvärt om, strikt klädd på arbetet och avslappnat på ledighet i hemmet, med skillnaden att även vid festliga sammanhang var det högtidskläder.

Uppsträckt skulle det vara när det fotades. Bilden överst är från vardagsrummet på Fristadsgatan i Eskilstuna 1967 i mitt föräldrahem. Rak i ryggen skulle man sitta och i mitt fall med blicken in i kameran. Lika dant var det vid julbordet, uppklätt. Här på julbordet 1967. Notera att slips var obligatoriskt på den tiden, trots att man bara var 15 år. Bjöds gäster in, var de som på bilden till vänster längst ned, också uppklädda när de kom på besök. Här Birger Tångström med fru. De var missionärer i Kongo innan de landade i Eskilstuna. Det var pappa som kände dem sedan tiden i Norrland där Tångström var pastor.

Året efter 1968 var tongångarna andra. Jag var då 16 år och började bryta mot klädkoden. Det första som rök var slipsen. Därefter åkte kostymen för att ersättas av jeansjacka och jeans. 68-rörelsen tog aktivt tag i föräldragenerationens klädkoder och en radikalisering startade. Med tiden växte håret och skägget på många ungdomar. Även jag lät det växa under studietiden på gymnasiet och som teknolog på KTH.

Över tid noterar jag att i yrkeslivet blev det mer strikt klädkod beroende på var man arbetade. Inom olika branscher krävs en viss typ av kläder. Speciellt viktigt var det i min roll som rådgivare. Här gällde det att läsa av vad för typ av kläder man behövde vid olika kundbesök och nivå i organisationen man träffades. Under mina fyra olika yrkeskarriärer var det mer strikta klädkoder i tre av dem. De fjärde och sista var det som om tiden stått stilla sedan 68-rörelsen. När jag i mitten av 00-talet började i skolans värld var det åter att klä ned sig. Kom man i kostym och slips var man fel ute.

När den formella yrkeslivet är över finns få krav kvar på klädval. Nu anpassas den bara till de miljöer man rör sig i, utan att fundera på hur det ska påverka omgivningen lika mycket som det historisk gjort.