En pojke på en byväg, med en hund, är symbolen för mina norrländsk rötter. Pojken är jag runt treårs åldern i mitten av 1950-talet, hunden min farbrors vid namn Tello. Byvägen är i byn Granliden några kilometer ovanför Västra Ormsjö, väster om Dorotea.
Översta bilden till vänster visar eleverna i byskolan i Granliden. Gissar att den är tagen någon gång i mitten av 1930-talet. Min far står fjärde från vänster snett framför lärarinnan. Byn var livaktig på den tiden. Mina anfäder etablerad sig i byn och befolkade den genom seklerna. När pappa Verner växte upp bestod den av omkring 140 personer. Flottning, skogsarbete och jordbruk var förekommande näringar. Däribland flyttade man på sommaren från byn upp på fäbodar längre upp i fjälltrakterna.
Bilden upp till höger är min farbror Nils och faster Eivor fotade tillsammans med kusin Ove samt min andra faster Karin, lägst till vänster i bilden, pappas syster på bron utanför fäboden Grönland. Ett ställe vid vägs ände. När tiden gick omvandlades fäboden till sommarnöje. Jag fick tillbringar några somrar i mitten av 1970-talet där. Idag äger mina kusiner stället.
Efter den stora flottningsolyckan i Ormsjön den 12 maj 1936 förändrades stämningen och förutsättningar både i Västra Ormsjö som uppe i byn Granliden. Farmor blev änka med fyra barn och ett femte i magen. Hur skulle de klara sig. Vad jag fått berättat för mig fick man ersättning och insamlade saker och kläder för att överleva efter olyckan. Det ville sig inte bättre än att farmor inte klarade av ekonomin och omsättningen av växlarna. Familjen spreds för vinden. Pappa kom under kriget till Sörmland och etablerade sig så småningom i Eskilstuna, efter värnplikten på brandförsvaret i samma stad.
Mina band till rötterna på pappas rida är gles eftersom avståndet var stort. Det var ett stort företag att ta sig upp till Norrland innan bilarna blev allmänna fortskaffningsmedel. När pappa var borta klipptes relation definitivt med hans uppväxtmiljö. Inför 80-årsdagen för flottningsolyckan hittade jag en Facebookgrupp för Västra Ormsjö, som jag gick med i. Det visade sig att jag fortfarande har släktingar där uppe frånsett mina kusiner i Dorotea. Med sociala medier kan man upptäcka nya trådar i de rötter man har.
Pluraword:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar