Överklassen äter oss ur huset, säger Jonas Sjöstedt i sitt tal i Almedalen 2019. Jämställdheten var det bärande i hans tal. Ett tal som höll sig till barn och dess jämställdhet. För övrigt hänföll han till klassisk klassretorik med ett klassamhälle riggat för de rika.
Mormor Greta fick stå exempel för det klansamhälle vi hade för hundra år sedan. Där kvinnan var en ägodel som inte skulle skämma ut familjen och släkten. Där mormor Greta fick gifta sig med morfar vare sig hon ville eller inte. Där familjens heder var viktigare än något annat. Snabbt tvättade han bort hur V sett på heder genom att säga att 100 000 kvinnor idag lever under hedersförtryck, något som absolut inte ska finnas i Vänsterpartiets Sverige.
Djursholm får stå för de som äter upp den arbetande klassen, med exemplet från förskolan. Där klädboxarna är tomma i den mindre välbärgade områdena är boxarna överfulla med märkeskläder direktörens barn inte orkar leta reda på. Arbetarkvinnan har inte råda att barnen slarvar bort kläderna medan direktörsbarnet får nya när det slarvat bort för man ids inte leta rätt på dem.
Jonas Sjöstedt tal innehöll skolan fast ur den social dimensionen. Inget i talet fokuserade på kravet kring att barn bör kunna saker när det gått ur den. Även här kom klassperspektivet in med jämförelsen hur folkskolan var. Ett "lov" från april till oktober där bönderna hade billig barnarbetskraft. barn idag kanske inte har just de problemen men alla barn oavsett bakgrund ska ha ryggan laddad med samma saker när de sex år gamla börjar förskoleklassen, även om ryggan är ärvd eller ny.
Barn och andras ungar var på tapeten. Ordet ungar är ett förbjudet ord i skolans retorik. Men för Jonas Sjöstedt går det bra, han knöt an till att det är inte bara de egna barnen man värna ska värna om utan också bry sig hur andra ungar har det. Barns rättigheter var i stort den röda tråden i talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar