Ett starkare samhälle, dag 6 - Almedalen 2019

Vakta vår potatis. För andra sommaren i Almedalen talade Magdalena Andersson. Talet var ett klassiskt socialdemokratiskt, för att gjuta olja på vågorna, nu när de fått kompromissat med C och L.  Talet kretsade kring treenigheten jobb-välfärd-rättvis fördelning.

Retoriken byggde på mycket dåtid, om Erlander, Palme och Persson. Hur folkhemmet byggdes. Hennes mor fick inramade talet, med hur hon tog sig ur sin situation. Hur välfärdsstaten byggdes och hur skatterna bidrog till att finansiera den. Jobben är viktiga ur ett socialdemokratiskt perspektiv. Jobb är inte bara att väckarklockan ringer halv sex en novembermorgon för att ta sig upp till jobbet. Det är ett sammanhang och det som gör att välfärden kan byggas.

Socialdemokratin ska bygga det nya gröna folkhemmet. Skatteväxlingen ska minska fossilberoendet.

Samtidigt föreslogs att en välfärdskommission som ska leta efter metoder för att ”stärka välfärden framöver”. Hur nu det ska gå till.

Talet snuddade bara vid skolan, som en del av välfärden, för övrigt inget substantiellt. Talet var även fritt från det här med främlingsfientlighet och identitetspolitik. Däremot återkom det här med den svenska modell ofta i talet. Ett allmänpolitiskt tal som möjligen borgar för en ny partiledare. Det verkar vara kvinnornas tid i politiken. Med skillnaden att Magdalena höjde ett varnande finger för högerns "nya feminism".