Skamvrån

Med "kram från Sofie" har jag läst hennes senaste epos om Emma Sköld. I 116 rafflande kapitel dras jag in i en historia kring skammen kring det här med psykisk ohälsa och självmordstankar. Boken är tillägnad hennes enda kusin Bjarne, som inte orka leva och lämnade livet endast 40 år gammal.

En man saknas. En flicka lägger sig på en spårvagnsräls i Bromma. Mannen har hamnat i en djup grav i skogen. Detta är spelöppningen för ett av de knivigare fall Emma Sköld får på halsen, efter mammaledigheten. Råga på allt har hon fått en yngre manlig kollega att samsas med och de invecklingar sådant kan medföra.

De båda drabbade är inte bekanta, har ändå något livsavgörande tillsammans. Utsattheten av skam över att bli exkluderad bland skolkamrater hos flickan. Skam över övertramp och en förflugen otrohet med jobbanknytning för mannen. Sådan skam som kan byggas upp till ångest och självförnekelse över att man sabbat tillvaron så mycket att man snuddar vid de förbjudna tankarna och handlingarna.

Kravet ökar på Emma Sköld att hitta sambandet innan det är försent. Många oväntade vändningar blir det, som också drabbar henne personligen och skrämmande än hon kan ana.

Boken avslutas med en cliffhanger som gör att jag helst skulle vilja läsa fortsättningen redan. Vänta får bli lång till Sofie kommer med nästa uppföljare på Emma Sköld gärningar.